Ett rödare Irland

Enligt de exitpollen har den irländska regeringen svepts bort i gårdagens val. Fianna Fail (heh...) tappar från 41.5% i förra valet till runt 15%. Deras traditionella huvudmotståndare Fine Gael, går framåt något och är därmed landets största parti.

För oss vanliga dödliga är irländsk politik tämligen svårbegriplig. De två huvudpartierna har båda sina rötter i det gamla Sinn Fein och huvudkonflikten mellan dessa två högerpartier är snarast en fråga om vem som stödde vem 1922.

Labour har varit en tredje kraft i politiken, men med ett röstetal runt 10% allt sedan 1920-talet. Nu dubblas dock partiet och ser ut att få runt 20%. Därmed är de plötsligt Irlands näst största parti.

Kanske ser vi början till en ny politisk karta, där Den Gröna Ön är lite mer röd.

SPD slår tillbaka

Efter tio år i opposition kommer SPD nu tillbaka i Hamburg. Och det med dunder och brak! Nära 50% av rösterna enligt valnattsprognoserna. CDU halveras nästan och hamnar runt 20%. CDU förlorar redan nu viktiga platser i Bundesrat som en direkt konsekvens av valet. Och eftersom 2011 dessutom är ett stort år för regionala val i Tyskland innebär detta sannolikt början till slutet på den konservativa dominansen i landet.

Förhoppningsvis ser vi därmed också början till slutet på den konservativa våg som svept in över hela Europa.

Olaf heter för övrigt killen som nu tar över som borgmästare i Hamburg. Och, visst, med ett par glasögon skulle han ju fungera utmärkt som partiledarkandidat för S i Sverige.

För moderaternas skull...

Moderaterna har sedan partiets bildande, ja genom alla sina skinnömsningar, haft arbetsgivarens rätt att godtyckligt avskeda sina anställda på dagordningen. Sedan de Nya Moderaterna sjösattes har kravet - som sedan 70-talet är formulerat som ett slopande av LAS - dock lagts i träda. Detta som en konsekvens av partiets hårda triangulering mot S och en målsättning att inte skrämma mittenväljare.

Nu lyfter MUF dock frågan igen - med vad som måste vara det mest tragikomiska argumentet i frågans mer än hundraåriga historia. LAS måste slopas - för det moderata partiets skull!

Det är faktiskt svårt att veta om man skall skratta eller gråta.

Att överge sig själv

Jag läser i Aftonbladet om en svensk man som hamnat i koma i Peru. Han har gjort det efter att ha testat "en kraftfull hallucinogen narkotikaklassad substans". Koman är sålunda självförvållad. Knappast något hedervärt eller imponerande i det.

Nu är han övergiven av svenska myndigheter. De betalar inte en krona för att hjälpa honom hem. UDs motivering är att han "övergivit sig själv" genom att inte ha en försäkring.

Min känsla är att det snarare är Sverige, Föregångslandet Sverige, som överger sig självt. Steg för steg rör vi oss bort från den svenska modellen. Den modell som en gång, för inte så ruskigt länge sedan, inkluderade alla. Där ingen kunde riskera att "överge sig själv" genom att vara felförsäkrad.

Snart är det där skillnaden går: Mellan dem som är rätt försäkrade och dem som inte är det. Mellan dem som sålunda har möjlighet att hantera sjukdom eller arbetslöshet - och dem som inte har det.

Gott Nytt år Sverige. Eventuellt.

Liten handlingsplan för en partisekreterare

Det är rörigt på jobbet. I media duggar otäckheterna tätt och plötsligt svarar ingen på PR-byrån när man ringer. Inte konstigt att det blir en viss handlingsförlamning.

Låt mig därför i all ödmjukhet föreslå följande handlingsplan till den det berör:

1. Ta taxi ned till Slussplan. (Unna dig, det är ju jul!)
2. Skäll ut alla sossar du hittar där. Suspendera dem tills vidare.
3. Ta tåget ned till Burlöv.
4. Skäll ut alla sossar du hittar där. Suspendera dem tills vidare.
5. Ta tåget hem. Varva ned. Städa skrivbordet. Handla de sista julklapparna

Too little, too late

Idag bryter Arenagruppen sitt samarbete med Prime. De har upptäckt att Prime jobbar åt Svenskt Näringsliv. Sent skall syndaren vakna får man väl tänka. Och lite komiskt blir det när man läser inledningen och sammanfattningen av den egna rapporten om tankesmedjor - i vilken de själva framställs som en av ytterligt få verkligt fristående:

Det egna påståendet från de flesta av tankesmedjorna att de är "fristående och oberoende" är ofta en skenbild. I själva verket ligger mycket makt hos stiftare och finansiärer. Arbetsgivareföreningen Svenskt Näringsliv satsar stora belopp och har inte släppt greppet...

Arenagruppen förvissar oss dock om att "Arbetsgivareföreningen Svenskt Näringsliv" inget fått för sina pengar. Tryggt talar man om att "ingen som läst Arenagruppens valanalysgrupp kan göra gällande att innehållet går Svenskt Näringslivs ärenden". Och visst kan man se hur de gnisslar tänder åt Arenagruppens råd åt socialdemokratin att bryta sitt samarbete med LO och analysen att "vinster även i vården är jättebra" (sic).

Lika upprört var det sannolikt hos näringslivets toppar när gruppen tillsammans med det inte-helt-fristående Timbro i somras lade fram en skiss på hur framtidens välfärd skulle finansieras utan skatter. Kanske skulle Arenagruppen dock kolla upp Timbro. Risken är ju att de också visar sig ha ett samarbete med Svenskt Näringsliv...

Exit Lådvinshögern

Här hemma beter sig folk märkligt. I vårt östra grannland har regeringen beslutat sig för en kraftfull åtgärd mot allehanda dumheter och föreslår: Mätare på lådvinslådan! Detta för att undvika att folk blir fulla av misstag för att de inte vet hur mycket de har druckit...

Det kan ju vid första påsyn låta lite korkat. Men i en värld där folk har svårt att hålla koll på vilket parti de egentligen jobbar för, så är det väl jämförelsevis ganska mänskligt att missa om man druckit två eller tre glas vin, antar jag.

Vem såg rumpan?

Den här magnifika vyn mötte oss utanför Stadshuset igår vid lunchtid. Någon timme senare visade ett ystert borgarråd upp bilden i maktens epicentrum - närmare bestämt på Borgarrådsberedningen. Bara för att mötas av det förväntansfulla utropet: Åh, är det en rumpa!

Så dagens gåta är:



Vilket av stadens tolv borgarråd fick gravt underkänt i gårdagens lilla Rorschachtest?

Sakta uppåt i Stockholm

I dagens SCB-rapport över Partisympatier fortsätter Socialdemokraterna i Stockholm den svaga uppåtgående trend som man kunnat notera under hela 2010. I novembermätningen går S i Stockholm fram med ca 2 procentenheter. Det innebär fortfarande låga siffror, 22,7% i riksdagen och sålunda i runda slängar 24,5% i kommunvalet. Tillbaka på 2006 års resultat med andra ord.

Det är knappast någon lavinartad tillväxt av väljarstödet. Samtidigt är det anmärkningsvärt att Stockholms kommun och Norra Mellansverige är de enda delar av landet där S nu går framåt enligt SCB. Trots den nationella ledarskapskrisen, som ytterligare urholkat stödet för partiet i landet som helhet, går socialdemokratin alltså framåt i huvudstaden.

Ingen kan säga annat än att det är en lång väg tillbaka. Men vi har börjat resan nu.