The Mogert Project

Ett rödare Irland

2011-02-26T09:30:00.005+01:00

Enligt de exitpollen har den irländska regeringen svepts bort i gårdagens val. Fianna Fail (heh...) tappar från 41.5% i förra valet till runt 15%. Deras traditionella huvudmotståndare Fine Gael, går framåt något och är därmed landets största parti.

För oss vanliga dödliga är irländsk politik tämligen svårbegriplig. De två huvudpartierna har båda sina rötter i det gamla Sinn Fein och huvudkonflikten mellan dessa två högerpartier är snarast en fråga om vem som stödde vem 1922.

Labour har varit en tredje kraft i politiken, men med ett röstetal runt 10% allt sedan 1920-talet. Nu dubblas dock partiet och ser ut att få runt 20%. Därmed är de plötsligt Irlands näst största parti.

Kanske ser vi början till en ny politisk karta, där Den Gröna Ön är lite mer röd.

SPD slår tillbaka

2011-02-21T11:52:00.002+01:00

Efter tio år i opposition kommer SPD nu tillbaka i Hamburg. Och det med dunder och brak! Nära 50% av rösterna enligt valnattsprognoserna. CDU halveras nästan och hamnar runt 20%. CDU förlorar redan nu viktiga platser i Bundesrat som en direkt konsekvens av valet. Och eftersom 2011 dessutom är ett stort år för regionala val i Tyskland innebär detta sannolikt början till slutet på den konservativa dominansen i landet.

Förhoppningsvis ser vi därmed också början till slutet på den konservativa våg som svept in över hela Europa.

Olaf heter för övrigt killen som nu tar över som borgmästare i Hamburg. Och, visst, med ett par glasögon skulle han ju fungera utmärkt som partiledarkandidat för S i Sverige.

För moderaternas skull...

2011-01-25T15:54:00.002+01:00

Moderaterna har sedan partiets bildande, ja genom alla sina skinnömsningar, haft arbetsgivarens rätt att godtyckligt avskeda sina anställda på dagordningen. Sedan de Nya Moderaterna sjösattes har kravet - som sedan 70-talet är formulerat som ett slopande av LAS - dock lagts i träda. Detta som en konsekvens av partiets hårda triangulering mot S och en målsättning att inte skrämma mittenväljare.

Nu lyfter MUF dock frågan igen - med vad som måste vara det mest tragikomiska argumentet i frågans mer än hundraåriga historia. LAS måste slopas - för det moderata partiets skull!

Det är faktiskt svårt att veta om man skall skratta eller gråta.

Att överge sig själv

2010-12-31T15:23:00.003+01:00

Jag läser i Aftonbladet om en svensk man som hamnat i koma i Peru. Han har gjort det efter att ha testat "en kraftfull hallucinogen narkotikaklassad substans". Koman är sålunda självförvållad. Knappast något hedervärt eller imponerande i det.

Nu är han övergiven av svenska myndigheter. De betalar inte en krona för att hjälpa honom hem. UDs motivering är att han "övergivit sig själv" genom att inte ha en försäkring.

Min känsla är att det snarare är Sverige, Föregångslandet Sverige, som överger sig självt. Steg för steg rör vi oss bort från den svenska modellen. Den modell som en gång, för inte så ruskigt länge sedan, inkluderade alla. Där ingen kunde riskera att "överge sig själv" genom att vara felförsäkrad.

Snart är det där skillnaden går: Mellan dem som är rätt försäkrade och dem som inte är det. Mellan dem som sålunda har möjlighet att hantera sjukdom eller arbetslöshet - och dem som inte har det.

Gott Nytt år Sverige. Eventuellt.

Liten handlingsplan för en partisekreterare

2010-12-21T11:21:00.003+01:00

Det är rörigt på jobbet. I media duggar otäckheterna tätt och plötsligt svarar ingen på PR-byrån när man ringer. Inte konstigt att det blir en viss handlingsförlamning.

Låt mig därför i all ödmjukhet föreslå följande handlingsplan till den det berör:

1. Ta taxi ned till Slussplan. (Unna dig, det är ju jul!)
2. Skäll ut alla sossar du hittar där. Suspendera dem tills vidare.
3. Ta tåget ned till Burlöv.
4. Skäll ut alla sossar du hittar där. Suspendera dem tills vidare.
5. Ta tåget hem. Varva ned. Städa skrivbordet. Handla de sista julklapparna

Too little, too late

2010-12-20T10:17:00.002+01:00

Idag bryter Arenagruppen sitt samarbete med Prime. De har upptäckt att Prime jobbar åt Svenskt Näringsliv. Sent skall syndaren vakna får man väl tänka. Och lite komiskt blir det när man läser inledningen och sammanfattningen av den egna rapporten om tankesmedjor - i vilken de själva framställs som en av ytterligt få verkligt fristående:

Det egna påståendet från de flesta av tankesmedjorna att de är "fristående och oberoende" är ofta en skenbild. I själva verket ligger mycket makt hos stiftare och finansiärer. Arbetsgivareföreningen Svenskt Näringsliv satsar stora belopp och har inte släppt greppet...

Arenagruppen förvissar oss dock om att "Arbetsgivareföreningen Svenskt Näringsliv" inget fått för sina pengar. Tryggt talar man om att "ingen som läst Arenagruppens valanalysgrupp kan göra gällande att innehållet går Svenskt Näringslivs ärenden". Och visst kan man se hur de gnisslar tänder åt Arenagruppens råd åt socialdemokratin att bryta sitt samarbete med LO och analysen att "vinster även i vården är jättebra" (sic).

Lika upprört var det sannolikt hos näringslivets toppar när gruppen tillsammans med det inte-helt-fristående Timbro i somras lade fram en skiss på hur framtidens välfärd skulle finansieras utan skatter. Kanske skulle Arenagruppen dock kolla upp Timbro. Risken är ju att de också visar sig ha ett samarbete med Svenskt Näringsliv...

Exit Lådvinshögern

2010-12-18T16:21:00.002+01:00

Här hemma beter sig folk märkligt. I vårt östra grannland har regeringen beslutat sig för en kraftfull åtgärd mot allehanda dumheter och föreslår: Mätare på lådvinslådan! Detta för att undvika att folk blir fulla av misstag för att de inte vet hur mycket de har druckit...

Det kan ju vid första påsyn låta lite korkat. Men i en värld där folk har svårt att hålla koll på vilket parti de egentligen jobbar för, så är det väl jämförelsevis ganska mänskligt att missa om man druckit två eller tre glas vin, antar jag.

Vem såg rumpan?

2010-12-09T11:45:00.004+01:00

Den här magnifika vyn mötte oss utanför Stadshuset igår vid lunchtid. Någon timme senare visade ett ystert borgarråd upp bilden i maktens epicentrum - närmare bestämt på Borgarrådsberedningen. Bara för att mötas av det förväntansfulla utropet: Åh, är det en rumpa!

Så dagens gåta är:

Vilket av stadens tolv borgarråd fick gravt underkänt i gårdagens lilla Rorschachtest?

Sakta uppåt i Stockholm

2010-12-08T12:08:00.004+01:00

I dagens SCB-rapport över Partisympatier fortsätter Socialdemokraterna i Stockholm den svaga uppåtgående trend som man kunnat notera under hela 2010. I novembermätningen går S i Stockholm fram med ca 2 procentenheter. Det innebär fortfarande låga siffror, 22,7% i riksdagen och sålunda i runda slängar 24,5% i kommunvalet. Tillbaka på 2006 års resultat med andra ord.

Det är knappast någon lavinartad tillväxt av väljarstödet. Samtidigt är det anmärkningsvärt att Stockholms kommun och Norra Mellansverige är de enda delar av landet där S nu går framåt enligt SCB. Trots den nationella ledarskapskrisen, som ytterligare urholkat stödet för partiet i landet som helhet, går socialdemokratin alltså framåt i huvudstaden.

Ingen kan säga annat än att det är en lång väg tillbaka. Men vi har börjat resan nu.

En märklig slump

2010-12-07T11:27:00.002+01:00

I dag presenterades resultaten för PISA 2009. PISA 2009 mäter läsförståelse, kunskaper i matematik och naturvetenskap hos 15-åringar i 65 länder. Resultatet är ur svensk synvinkel allt annat än uppmuntrande.

Den relativt sett negativa trenden för den svenska skolan bekräftas åter igen. ”Det har skett en försämring av elevernas kunskaper som nu går att säkerställa statistiskt.”, menar Skolverket. Kanske inte så överraskande kan tyckas.

En nyhet är dock att den svenska skolan blir allt mer ojämlik. Sverige har sedan länge haft en tätposition i världen när det gäller att erbjuda alla barn en likvärdig utbildning. Nu går vi från en topposition till att bli ett genomsnittsland. Föregångslandet Sverige finns inte mer.

Samtidigt presenterade SCB nya siffror i sin långsiktiga studie av skolan. ”Färre får stödundervisning de tidiga åren i grundskolan”, summerar den läget i svensk skola. Alla som fortfarande tror att det inte finns något samband mellan resurser och utfall kan väl räcka upp en hand.

Tha ball was out, Mr McEnroe

2010-12-05T15:51:00.002+01:00

Igår var det ute att vara kommunpolitiker. Idag är det närmast efterblivet att vilja vara med i facket. Ja, om det är ett LO-förbund såklart. Två annars rätt kloka män slår sig en på en bana de kanske borde låtit bli i Aftonbladet idag - nämligen att skriva recept för partiets framtid.

Som kommunpolitiker och medlem i Transport, står jag liksom och känner mig lite som McEnroe.

Att ha och inte ha - makt

2010-12-04T10:45:00.003+01:00

Det är ute att vara kommunpolitiker. Åtminstone om man får tro Fokus lista över de 100 viktigaste makthavarna i Sverige. Där återfinns försvinnande få från kommun- och landstingssektorn. Finansborgarrådet i Stockholm och hans motsvarigheter i Malmö och Göteborg platsar uppenbarligen inte alls. Finanslandstingsrådet i Stockholms län finns där inte, dock hans sprallige motkombantant.

Slutsatsen, i den mån man bör dra någon, torde bli att makt idag handlar om att synas och enbart om att synas. Och att nästa års lista riskerar att domineras av deltagare i Let´s Dance.

Så arg kan en svensk man bli

2010-12-03T17:18:00.002+01:00

Nu har jag tröttnat på att så många pratar så mycket skit. Så till den grad att jag öppnar bloggen igen. Det är med nytt utseende och under nytt namn. Men sannolikt med samma tradiga innehåll...

Det ryktas att...

2009-04-28T08:32:00.002+02:00

...Stockholm Stad nu skaffat sig ett hemligt vapen för att möta lågkonjunkturen. Bland tusentals sökanden har man vaskat fram den vassaste av de vassa bland våra unga, högutbildade stockholmare. Hon har examen i inte bara ekonomi och ekologi, utan också sociologi och kulturvetenskap.

Hon arbetar nu som utvecklingsstrateg för staden sägs det. Hennes placering lär vara högst upp i Stadshustornet, för att hon där kunna var den första som ser de positiva effekterna av de moderata kommunalskattesänkningarna .

Det ryktas också att denna rekrytering har imponerat på det internationella näringslivet och att toppar från storföretag som IBM, Apple och Facit alla har varit här och erbjudit henne astronomiska summor att komma över och jobba åt dem istället.

Men enligt envisa rykten lär hon ha svarat:

-Aldrig! I en konjunktur som denna lämnar man inte gärna ett jobb som kan räcka livet ut!

PR och Politik

2009-04-02T12:16:00.001+02:00

Fredrik Reinfeldt vill inte pussas. Åtminstone inte med killar. Åtminstone inte offentligt.

Nå, men det är väl helt ok. Han ska självklart inte pussa någon han inte vill pussa. Så långt är jag med. Jag är själv uppvuxen i en ganska traditionell arbetarklassfamilj och jag gick nio år i skola i ett område och en tid där homofobi var norm. Jag kan lätt relatera till statsministerns osäkerhet.

Men när han låter hälsa att han inte tänker pussas för att han sysslar med politik och inte PR, då går filmen liksom av för mig. Han sysslar alltså inte med PR? Fredrik Reinfeldt? Mannen som gett ansikte åt De Nya Moderaterna, Det Nya Arbetarepartiet, Alliansen och alla andra nya förpackningar som moderaterna lanserat de senaste åren?

Nya förpackningar är alltså politik, medan det beslut som togs av riksdagen igår är - PR? Förklara det du Reinfeldt, så ska du få en puss av mig!

Conspiracy Theory

2009-04-01T10:05:00.003+02:00

Många har idag undrat varför Maud Olofsson åker till Washington exakt samtidigt som Barack Obama lämnar D.C. Andra, mer elaka tungor, påstår att sambandet är precis det omvända. Att G20 i London bara är ett jippo, påhittat för att Obama skall kunna lämna Washington i rättan tid.

Personligen tycker jag att det är en väl driven konspirationsteori. Lika orimlig är naturligtvis den förklaring Olofsson själv gett till sitt besök: Att hon skall träffa GM för att de ska sälja och därmed rädda SAAB. Hon har ju själv sagt att problemet är att SAAB gör dåliga bilar och att det vore dumt att köpa företaget.

Är det inte helt enkelt så att det finns en mycket rimligare förklaring? Det ironiserades ju förr mycket om att Maud Olofsson påstod sig ha skrivit talen åt George W. Men nu är det påtagligt tyst om det.

Är det inte troligtvis så att den erkänt retoriskt skicklige Barack Obama har fått slut på sitt förråd av färdigskrivna tal! Och då får Maud skynda dit i hemlighet, medan Obama så passande är utomlands. Bitarna faller på plats.

Jag menar, jag vill inte gå så långt som att säga att Maud Olofsson uppfann begreppet Change. Men hon har ju i tre år drivit en politik som går ut på att det är just Växelpengar landets arbetande befolkning skall leva av...

Jag hade rätt!

2009-03-27T10:36:00.001+01:00

Som så ofta. Plötsligt känner man av pressen att skriva om något. Och så får man skrivkramp.

Så jag tar ut Earth Hour i förskott och släcker skrivbordslampan redan nu... :-p

Dagen efter

2009-03-25T09:15:00.002+01:00

Så sitter man här, dagen efter, och undrar varför man gjorde som man gjorde. Som en anarkist den andra maj. Som en folkpartist efter en fullmäktigekväll.

Det som igår kändes fräckt, känns idag bara besvärligt. Blogga? Vem sade det? Inte jag va?

Den Stora Nyheten

2009-03-24T21:30:00.002+01:00

Ja, det som fick mig att, åtminstone tillfälligt, börja blogga var Aftonbladets löpsedel idag. Där talar Sara och Anders ut: Vi visar våra sexbilder på nätet!

Och jag tänkte herre gud! Vilken grej! Sexbilder! På nätet! Vad ska hända härnäst? Kanske någon sätter typ HJUL på en vagn?

Det är såna här nyheter som gör att man förstår varför man harvar i mediepolitikernas division två!

Nystartsblogg

2009-03-24T18:16:00.002+01:00

Jag har inte bloggat på två år. Nästan. Det är av många skäl, men framför allt har jag inte velat. Stockholm och Sverige under borgerligt styre är liksom så skevt att det är svårt att skriva något om. Hur ironiserar man över Maud Olofsson t.ex? Vad kan man göra mot Mats Odell som han inte redan gjort själv?

Men nu har det äntligen hänt något som gör att det är värt det! Jag läste om det i tidningen idag och så gick jag där på stan under lunchen med en stabbig Iskenderkebab i magen när det bara slog mig: Det där måste jag blogga om!

Så nu blir det nystartsblogg. Det betyder att det kan var en ny start för bloggen. Eller att jag byter namn på alla gamla inlägg och postar dem igen. Vi får se.

Den nya flumskolan

2007-06-25T08:29:00.000+02:00

Det slår mig att den borgerliga regeringen nu har en lysande möjlighet att återupprätta de stolta matematiktraditioner som gör att min generation faktiskt kan väntas tro på att 2,9 verkligen är högre än 3. Kanske behövs det bara en liten modifiering av min gamla mattebok, på så vis är den dessutom helt i Mauricio Rojas smak:

"Ringa in ett kriminellt element!"

Stort förtroende?

2007-06-25T08:19:00.000+02:00

- Stort förtroende för Björklund, trumpetar både DN och SvD idag. Orsaken är att han, tillsammans med Reinfeldt, har högst förtrondesiffror av regeringskollegorna i TV4:as mätning. Själv säger Björklund ödmjukt att det nog är för att han driver så bra politik. Så pass.

Men stort förtroende? När jag gick i skolan var allt under tre underkänt. Men det är klart, jag gick ju mestadels i skola under flumåren 1976-82...

Spik i foten, någon?

2007-06-05T15:47:00.000+02:00

Jag gillar fotboll. Mest Bajen, men fotboll också. Och ja, en landskamp mot Danmark är en fest.

Men det var ändå svårt att inte haja till lite när jag idag läste gårdagen tidning. Mitt i alla uppslag och upphetsade rubriker om 29-åringen fanns en liten notis. 12 döda och 46 skadade på landskampen mellan Zambia och Kongo-Brazzaville.

Dom hade varit jävligt glada om de haft en ölmagad dansk som lunkat in på planen och puffat på domaren.

Get a life!

2007-05-30T17:14:00.000+02:00

Idag inviger tydligen en virtuell Bildt en svensk ambassad i Second Life. Och jag som fortfarande kämpar med att få ihop mitt nuvarande liv...

Vackert väder

2007-05-27T14:30:00.000+02:00

Det är så fint väder idag att det nästan inte går att blogga. Solen skiner och ungarna leker ute. Jag orkar knappt vara upprörd på någon endaste en sådan här dag.

Utom möjligtvis Mats Odell. Ja, och George W Bush. Och Martin Hansson från Holmsjö. Robert Mugabe retar jag mig förstås ordentligt på. Och de polska tvillingarna. SAS och HTF känns ju som två andra irriterande moment. Och Littorin förstås. Och hon Sabuni. Och Martin Hansson från Holmsjö. Leijonborg förstås och han Korpralen. Reinfeldt stör mig i den mån han syns. Och Maud Olofsson när hon hörs Och... nämnde jag Martin Hansson från Holmsjö? Jaså. Jaha. På så vis.

Ser man på

2007-05-24T22:52:00.000+02:00

Idag bloggade jag nästan. Och det är Dag Larssons fel.

Det går ju liksom inte an att bli mobbad av någon jäkla landstingspolitiker.

En helt vanlig dag?

2007-04-01T20:58:00.000+02:00

- Är de inte kloka?

Det är min enkla reaktion när jag läser i Aftonbladet om vem folkpartisterna vill se efter Lejonkungen. Kan man hitta någon som är mer befläckad av dataintrång och ideologisk förskjutning? Hur tänker de?

Sen ser jag datumet. Och inser. Det är dagens näst bästa, efter den att Bajen skulle sponsras av Hästens sängar och få dräkter i deras mönster.

Några procent hit eller dit?

2007-03-14T15:52:00.000+01:00

"Bara 44 procent av socialdemokratiska väljare tror att Mona Sahlin ökar s möjligheter att vinna nästa val."
SVD om en färsk opinionsundersökning.

Bara 44 procent tror att möjligheterna att vinna valet ökar, i ett läge när det skiljer tio-tolv procent mellan blocken, till vår fördel. Det är om inget annat en intressant definition av ordet bara.

En person utan all förmåga?

2007-03-12T20:28:00.000+01:00

Jag ser idag på SVT att vår försvarsminister inte fäster något som helst avseende vid Justitieutskottets ordförande, eftersom han ser honom som en nulitet. En nulitet? En person utan all förmåga? Tja, vad säger man?

Difficile est satiram non scribere. Typ.

Säljes: Väl använt folkbibliotek

2007-03-10T14:54:00.000+01:00

Innan valet andades den moderata partiledaren om att biblioteken skulle kunna komma att avgiftsbeläggas. Detta för att vi skulle lära oss att uppskatta dem mer. Omedelbart hoppade ett antal moderater ut på banan och försäkrade att det var ett missförstånd.

Nu är de dock tillbaka. Med förslag till avgift på boklån vad det verkar. Och förslag till att sälja ut biblioteken. Och i kombination med dessa två skall utbudet "balanseras". Det skall , enligt Mats Johansson, bli mer högerlitteratur på biblioteken.

Vi kan alltså se fram mot en framtid där Timbro skall driva våra bibliotek. Nice.

KU

2007-03-09T13:30:00.000+01:00

Jag antar att det är ett tecken på att jag bara är en gammal konservativ surdeg, men jag tycker att det är tragiskt att se hur riksdagens konstitutionsutskott bara blivit en arena för att kunna skicka pressmeddelanden.

Som i denna kanske inte helt briljanta anmälan av en viss f.d minister som skall stå till svars för att hon inte egenhändigt och i detalj styrt över Integrationsverkets budget. Ett ministerstyre som om det skett faktiskt på goda grunder kunde gett upphov till just en KU-anmälan...

Om fil och mjölk

2007-03-08T08:58:00.000+01:00

Nej, gårdagens nyhetsinslag om mjölkbutiker handlade inte om mjölkbutiker. Det handlade om skivbutiker. Och det var inte närbutiker utan nätbutiker som konkurrerade ut skivbutikerna. Ja, det och fildelningen.*

I övrigt är allt likt – och olikt. När min pappa var liten fanns det sannolikt en mjölkbutik i hans kvarter. När jag växte upp i Hagsätra i början av sjuttiotalet fanns där en skivbutik. Ingen av de butikerna finns kvar idag.

Det betyder dock inte att det är svårare att få tag på mjölk eller musik. Tvärtom. I pappas förort finns nu åtminstone tre butiker som säljer mjölk. Och musiken, ja den är mer lättillgänglig än någonsin förr. Den stackars krake som förr i världen tvingades hålla till godo med en skivbutik i Växjö, behöver nu bara slå på datorn så har han eller hon direkt kontakt med världens alla stora skivbutiker.

Men där upphör likheterna. Medan mjölkjättar som Arla förstått att anpassa sig till den nya tiden och nu prånglar ut det ena suspekta mjölkderivatet efter det andra på mitt lokala Konsum, så står musikindustrin stilla och sörjer över att ingen vill ha mjölkkannor längre. Istället för att se den enorma potentialen i den nya tillgängligheten har musikindustrin tagit ett fast grepp om mjölkpallen och säger att den illegala nedladdningen förstör allt.

Nå, låt mig för säkerhets skull säga: Jag kan inte se annat än att illegal nedladdning måste vara just illegal. Lagstiftningsmässigt kan man rimligen inte göra på annat sätt. Men därifrån till att låtsas att ingenting hänt sedan Al Gore uppfann Internet** är steget ganska stort.

En värld ligger öppen för musikindustrin. Via offentliga kanaler som bibliotek, eller kommersiella kanaler som Ginza eller Amazon kan man nu nå fler lyssnare/köpare än någonsin förr. Allt man behöver göra är att släppa det krampaktiga greppet om plastdisken.

Ingen mjölk i Växjö?

2007-03-07T17:42:00.000+01:00

På texttv hittar jag detta intressanta typexempel på frågan om vad som är höna eller ägg.

Varannan mjölkbutik har slagits ut

Under de senaste tio åren har över
hälften av landets mjölkbutiker slagit
igen. Det uppger SR:s P3 Nyheter.

Allt fler handlar på närbutiker men
det största skälet är att många inte
längre vill ha kannor när mjölken
finns på tetra.

-Jag tror att det är ett svenskt fenomen,
säger industridoktoranden och fil-
delningsexperten Daniel Johansson.

I t.ex. Växjö med ca 78.000 invånare
finns ingen renodlad mjölkbutik längre.

Revolutionär - på ett farligt sätt

2007-03-02T10:19:00.000+01:00

"Den unge mannen är revolutionär, på ett farligt sätt", får vi höra i detta fantastiska klipp med en ung Anders Borg. (Mest chockerande är väl ändå Norrköpingsdialekten?) Hittade länken på Dag Larssons sida och ser nu fram mot att hitta motsvarande klipp, med en ung och farligt revolutionär Dag Larsson...

Normalläge?

2007-02-23T09:47:00.000+01:00

I dagens DN läser jag att det nuvarande opinionsläget är ett "normalläge". Visst låter det bra - åtminstone för ett socialdemokratiskt öra - men det är ett förrädiskt vackert tal. Valet 2006 är en tydlig påminnelse om att politiken inte har något normaltillstånd.

Världen och människan och därmed opinionen är stadd i ständig förändring. Den insikten måste alla som sysslar med politik ständigt bära med sig. Resonemanget leder annars till att den borgerliga regeringen blir ungefär som Harrisburgolyckan i Tage Danielssons monolog: Så osannolik att den antagligen inte ens finns.

Hårda ord från en hård man

2007-02-21T22:18:00.000+01:00

Jag måste väl medge att jag också tyckte sådär om Gringos idé om att åka ned till Landskrona för att sprida sitt kärleksbudskap till skåningarna. Det luktade lite egenintresse och lite kommersialism om det hela. Men Landskronamoderaten Marko Huttunen slår ändå något slags rekord.

"Vi vill inte ha hit en massa stockholmare som ska tala om för oss vad vi ska göra", säger han, för att sedan dra till med: "De kan stanna i sin förort!"

De kan stanna i sin förort? Ska man skratta eller gråta?

Skomakare, bliv vid din läst

2007-02-21T14:49:00.000+01:00

"Den omdebatterade så kallade 25:4-regeln tas bort."
Lars Leijonborg hänvisar i DN till en hetsig debatt på gator och torg.

I den nya gymnasieskolan skall de mer yrkesinriktade programmen inte ge högskolebehörighet längre. Samtidigt skall det skäras på KomVux. Nu skall också den tydligen "omdebatterade" 25:4 regeln avskaffas.

"Vår bedömning", skriver utbildningsministern, "är att de flesta av dem som i dag blir behöriga genom 25:4-regeln blir behöriga genom reell kompetens."

Men vad betyder detta? Hur blir man behörig till Grundkurs i Historia genom "reell kompetens"? Svaret är enkelt: Det blir man naturligtvis inte. Det är inte så det är tänkt. Utbildningsministern förklarar med önskvärd tydlighet att skomakaren bör bli vid sin läst. Det handlar om att "att ha arbetat som undersköterska när man söker till sjuksköterskeutbildning". Inte om någon allmän behörighet.

Jag har förstått att det är känsligt att jag ifrågasätter om liberaler är liberala, så jag skippar den delen och bjuder på ett citat av Brecht istället.

Den unge Alexander erövrade Indien.
Han ensam?
Caesar slog gallerna.
Hade han inte åtminstone en kock med sig?
Filip av Spanien grät när hans flotta gått under.
Grät ingen annan än han?
Fredrik den andre segrade i sjuårskriget.
Vem segrade mer än han?

På varje sida en seger.
Vem lagade festmåltiden?
Vart tionde år en stor man.
Vem betalade omkostnaderna?

Så många berättelser.
Så många frågor.

Dikten heter Frågor från en arbetare som läst historia (Questions from a worker who reads history). Måhända blir det skönt för de stora männen att slippa frågor?

Liberal och "liberal"

2007-02-18T22:24:00.000+01:00

"Eftersom du sätter liberal inom citationstecken så antar jag att du anser dig veta mer än han om vad som är liberalism? Förklara gärna vad han inte har fattat."
Johan Ingarö

Endast den som arbetat på heltid med idéhistoria borde våga sig på att sätta liberal innanför citationstecken, tyckte jag mig förstå. Och ska sanningen fram så har jag ju inte gjort det. Jag måste till och med erkänna att en av mina uppsatser i Historia kritiserades av handledaren för att definitionen av den svenska konservatismen under tidigt 1900-tal var väl snäv.

Trots detta tog jag mig friheten att sätta ordet liberal inom citationstecken som en beskrivning på Fredrik Federley. Inte i första hand för att jag menar att jag vet mer än vad han gör om liberalism - utan för att jag menar att han i den aktuella frågeställningen helt enkelt inte är liberal.

Det är inte liberalt att medelst lagstiftning vilja inskränka fackföreningarnas möjligheter att verka. Det är inte liberalt att vilja lagstifta mot kollektivavtal. Det är tvärtom ytterligt konservativt.

Tongångarna och tankarna känns igen från det tidiga 1900-talet.: Facket representerar inte arbetarna. Facket är tyranner. Hellre stänga än komma under fackligt inflytande.

Kika gärna på Mackmyra-konflikten 1906. "Liberalt", eller hur?

Business opportunity for FF

2007-02-16T08:39:00.000+01:00

Den ”liberale” centerpartisten och riksdagsledamoten Fredrik Federley har nu ett par dagar försökt ta sig in i restaurangbranschen, för att på så vis kunna fortsätta sitt arbete för en arbetsmarknad utan kollektivavtal. Det blev dock ingen affär denna gång. Nu, idag, har det uppstått ett nytt tillfälle, när en ny oseriös entreprenör har lämnat branschen.

Så, Fredrik, passa på! Här har du en ny chans att gå in och dumpa löner, nita facket och lära personalen att vara tacksam.

Bort med Kungen?

2007-02-12T18:46:00.000+01:00

I DN idag läser jag att Republikanska föreningen kräver att "Riksbanken måste sluta prägla enkronor med kungens porträtt". Dessutom kräver de att Karl XI och Gustav Vasa skall tas bort från framtida 500- respektive 1 000-kronorssedlar.

Äntligen! Så kom då det första riktigt goda argumentet för Eurons införande.

Men det är inte slut där. Gudrun Schyman går ett steg till och vill gärna se Astrid Lindgrens porträtt på den svenska enkronan. Dessutom vill hon ha Pippi på baksidan.

För mig är det ok. Bara de i så fall gör dem guldgula. Och fyller dem med choklad. Ja, och gärna inför republik, förstås.

En vanlig dag i Sovjetrepubliken Högdalen

2007-02-12T10:49:00.000+01:00

Jag köper sällan kontantkuponger på SL. Eftersom jag pendlar med tunnelbana har jag nästan alltid månadskort. Igår hade jag dock glömt kortet hemma och fick då för första gången en inblick i den nya vackra värld Aliensen vill visa oss. Ungefär såhär gick det till.

-Vad kostar en enkel till Gullmars, frågade jag, trots att jag väl egentligen visste svaret.
-40 kronor, svarade mannen i uniformen lugnt.
-40 spänn? För en enkel resa, utropade jag lite teatraliskt, varpå den uniformerade mannen böjde sig framåt, pekade på Pressbyrån några steg bakom mig och sa med samma lugna och härdade stämma:
-Där kostar de bara 20...

Genialt biljettsystem killar och tjejer. GOSPLANs avdelning för förvirrande ekonomisk krigföring hade varit stolta. Nu ser vi bara fram mot det nya zonsystemet. Som för säkerhets skull skall lanseras den 1:a april.

Som katten kring het las

2007-02-10T09:23:00.000+01:00

"Du menar att las ju ger utrymme för att avtala bort turordningen, om facket går med på det?"
DN förklarar LAS

Dagens DN innehåller en kvällstidningsliknande artikel om Vänsterpartiet och LAS. Eftersom Vänsterpartiet som arbetsgivare argumenterar för att turordningen skall frångås vid en uppsägningen, drar DN slutsatsen att Vänsterpartiet vill bryta mot LAS. Man skulle sålunda kunna tro att DN inte riktigt förstått hur LAS är utformad. Om det inte vore för den sista frågan i intervjun.

Jo, just det. LAS innebär att turordningen kan förhandlas. Det är det som är det geniala med LAS. Det är det som gör att LAS ger just det som alla säger sig vilja ha på arbetsmarknaden - flexibilitet och trygghet.

Det undantag för arbetsgivare med få anställda som genomfördes för tio år sedan har bara bidragit till att återinföra godtycket och öka otryggheten på svensk arbetsmarknad. Det är hög tid för en återställare.

Reformera Bastiljen!

2007-02-10T01:29:00.000+01:00

"Kort sagt: Var reformister!"
CARL THAM i DN

Tja. Om man kan säga det kort, varför inte. Frågan är bara hur spännande en artikel som kokar ned till just ovanstående citat verkligen är. Mycket rök på många bloggar, här och här och här till exempel. Men jag kan inte låta bli att känna att det mest blir en luftpastej av hela artikeln.

-Var reformister!

Jaha. Ja gärna. Men frågan är väl hur dagens radikala reformister ska agera. Inte om de ska vara reformister. Alternativt är jag bara trött och tråkig.

In the line of fire

2007-02-08T11:41:00.000+01:00

För nästan sju år sedan satt jag med i LOs arbetsgrupp mot ekonomisk brottslighet för Transports räkning. Det var en arbetsgrupp som LO egentligen inte varit så sugen på att ha, men som de s.k servicefacken tjatat till sig. De hade tjatat till sig en grupp, därför att i deras verksamhet var kampen mot den ekonomiska brottsligheten en naturlig del i det fackliga arbetet. Det handlade inte om något slags fritt valt arbete, utan om ett arbete som var nödvändigt för att hålla branschen och medlemmarna någorlunda flytande.

I gruppen fanns bland annat några av de killar och tjejer som i sitt dagliga arbete tog fighten med de organisationer de nu själva - av politiska agitatoriska skäl - jämförs med: med maffian och med mc-gängen. För deras skull, och för de löntagare som de arbetar för, är jag mycket glad att inte bara en representant för HRF, utan också för Skogs- och Trä och för LO idag talar om vikten av att alltid kräva kollektivavtal.

Eder ödmjukaste Bäver

2007-02-06T14:34:00.000+01:00

"Jag vill väl inte påstå att vi skrev talet, men nog tror jag att vi inspirerade"
Maud Olofsson om President Bushs senaste State of the Union, enligt Expressen.

Elvis Presley, James Dean och Janne Björklund

2007-02-06T13:27:00.000+01:00

"Att läsa ett yrkesprogram är liksom två i ett. Man kan läsa på högskolan, men om man inte lyckas där har man fortfarande fordonsutbildningen"
Fordonseleven Yaser Bozkurt i SvD

För en gångs skull har skolministern tagit bladet från munnen och pratat verklig skolverksamhet istället för att i största allmänhet sända signaler om hårdare tag. Så utomordentligt tråkigt då att det hela bara andas en återgång till ett gammalt system. Det hela andas 50-tal, precis som all borgerlig skolpolitik.

Det ska bli större skillnader på folk och folk i skolan och samtidigt som ministerna talar om att uppvärdera praktisk kunskap, så blir effekten precis den omvända. De praktiska utbildningarna görs smalare och möjligheterna till att studera vidare senare i livet minskas. Samtidigt med detta skär såväl regeringen som borgerligheten i kommunerna på vuxenutbildningen. I ett samhälle med en ökande rörlighet på arbetsmarknaden, känns detta mer än lovligt omodernt.

Och till syvende och sist, eftersom det hela skall sjösättas först hösten 2010, känns det lite som en del av en plan för att Folkpartiet ska ha något att prata om i nästa val.

Till Farsta - för vädrets skull

2007-02-05T12:50:00.000+01:00

Idag skall Folkpartiet begära en extra riksdagsdebatt om klimatet. De är ju för tillfället regeringsparti, så det kan ju förefalla lite märkligt. Men syftet är ändå gott. Eller? Om nu inte syftet bara är att få det se ut som att Folkpartiet bryr sig om klimatfrågorna, medan de är fullt upptagna att driva en kontraproduktiv politik?

Så kan det naturligtvis inte vara och för att bevisa att jag inte är av missunsam natur skall jag här bjuda på två tips för en klimatpolitik för Alliansen:

1. Skrota den förra regeringens förslag till ökade flygskatter!

2. Riv upp den gamla landstingsmajoritetens taxor på kollektivtrafiken!

På så vis kommer en resa med tunnelbanan till Farsta att kosta 80 spänn, medan flyget till Köpenhamn kostar 75 spänn. Och då kommer...

Nej, vänta, få se nu...

Farväl till Parkteatern - också

2007-02-05T10:35:00.000+01:00

Ganska många har nu uppmärksammat borgerlighetens klavertramp i Skarpnäck. Inte bara Sjölander och Esbati, utan också SvD och Aftonbladet skriver om det. Principiellt är det naturligtvis en viktig diskussion och jag förfasas lite över att det faktiskt finns många som med de mest fantasifulla krumbukter försvarar tilltaget. Jag är trots det ganska säker på att borgarna i Skarpnäck inte skall ses som en representant för borgerlighetens samlade kulturpolitik.

Om Skarpnäckhaveriet är principiellt intressant, så är dock just den samlade borgerliga kulturpolitiken ett större problem. Södra FOT är nämligen inte den enda teatern som får sina pengar indragna. Orionteatern och Strindbergs Intima är två andra som nu åker på rejäla smällar.

Och senast i raden är Stockholms bredaste och folkligaste teater, Parkteatern. Lagom till 65-års jubileet för denna verksamhet, som förra året nådde 167.000 besökare, är det nämligen slut på grund av regeringens nedskärningar.

I SvD kan jag läsa om att det gått mer än hundra dagar utan ny kulturpolitik och den allmänna kritiken mot kulturministern tycks vara att hon inget gör. Om det ändå vore så väl.

Fel låt vann...

2007-02-04T11:11:00.000+01:00

FN uppskattar att ca 12 miljoner människor i dagsläget lever som regelrätta slavar. Över en miljard människor lever i absolut fattigdom. Den globala uppvärmingen hotar själva grunden för liv på vår planet. Kristian Luuk var dryg på Schlager-SM.

Och gissa vilket av de fyra problemen som mest engagerar svenska folket?

Hallelulja!

2007-02-03T21:30:00.000+01:00

Idag gick jag genom Högdalens centrum och reflekterade lite över dagens löpsedlar. Mest över den där om snuskkocken. En pedofil som lagat mat åt självaste kungen vad det verkar.

Och jag tänkte då att är man kock så är man kock. Ganska enkelt, eller hur? Snuskkocken är sannolikt inte servitör på någon av Scandics vägkrogar.

Alltså gäller inte riktigt samma förhållande som gäller om man är "politiker" i media. Då kan man vara medlem i ett parti, sitta i kyrkofullmäktige i Gnosjö eller vara ersättare i kommunala handikappnämnden i Trollhättan. Och vara servitör på någon av Scandics vägkrogar.

Som på beställning kom den här. Kan det bli bättre? Politiker, homosex och billiga bortförklaringar. ("Händelsen i duschrummet har politikern förklarat med att han böjde sig ner för att läsa i mannens tidning, samt att han snubblat och hamnat nära mannens knä.")

En minister? Eller ett kommunalråd? Eller en ersättare i kommunens arkivnämnd i Orsa? Vad tror ni själva?

Sluta mobba Folkpartiet!

2007-02-03T11:15:00.000+01:00

Det är sällan man som socialdemokrat får anledning att mysa över DNs ledarsida till morgonkaffet. Ofta kan man på sin höjd kosta på sig en grimasch av skadeglädje åt de intellektuella kullerbyttor Wolodarski* tvingas till för att påvisa att regeringens politik är korrekt. Men dagens innerliga uppgörelse med "trakasserierna" av Folkpartiet utgör ett bländande undantag.

Slutsatsen är att Folkpartiet anser sig vara trakasserade eftersom DN Debatt publicerar deras artiklar. Och det är lätt att ta upp kören: Sluta genast mobba Folkpartiet på det där viset...!

Livet börjar vid 38?

2007-02-02T14:24:00.000+01:00

Magnus Ljungkvist, han superduperinternetkändisen med Magnus Tankar, förde häromdagen ett resonemang om vad Magnus 18 år skulle ha tyckt om Magnus lite drygt* 33 år. Rätt kul faktiskt. Ett tema som Folksam nog inte kommer att ta upp i sin reklam.

I det sammanhanget vill jag bara påpeka att när jag var 18 år, tyckte jag att 37 var en lagom ålder att lägga sig ned och dö. Nu är jag mer tveksam. Och nu har jag bara 24 timmar kvar innan det är försent.

Så, livet börjar vid 38. Eller?

En gnagande känsla

2007-02-02T11:29:00.000+01:00

På DN Debatt idag går landets näringsminister till angrepp på landets kommuner och påstår att de utgör ett hinder för tillväxt och sysselsättning. Detta eftersom de gör saker som privata entreprenörer skulle kunna göra. Det hela mynnar ut i ett osedvanligt omodernt och okunnigt resonemang om att lagstifta bort kommunernas möjligheter att bedriva viss verksamhet.

Jag ser ett antal stora fel i hennes artikel. Till att börja med verkar hon tro att de som jobbar i kommunsektorn inte är anställda och att "jobb" därför uppstår först när en privat firma driver samma verksamhet. En kommunalanställd fastighetsskötare, i till exempel allmännyttan, utgör alltså inte ett exempel på "jobb", emedan en privatisering av verksamheten skulle innebära ett nytt jobb. En milt sagt obegriplig ekvation.

Därtill förefaller hon tro, eller åtminstone låtsas, att det runt om i landet sitter kommuner som har så jäkla mycket pengar att de gärna subventionerar en kommunal verksamhet, bara för att retas med en privatentreprenör eller två. tillåt mig som representant för en förhållandevis rik kommun förklara: Nej Fru Minister. Så är det inte.

Till sist missar hon hela problematiken med gränssnittet mellan privat och offentligt. Problemet där handlar framför allt om att offentlig sektor har för svårt att ställa krav när de upphandlar verksamhet. Att det är otroligt snårigt att kräva att den man anlitar betalar skatt, betalar sin personal rimliga löner eller åtminstone inte anlitar slavarbetare. Man måste ofta välja att köpa det absolut billigaste och det absolut billigaste är inte alltid det som är bäst eller ger minst kostnader. Det vet rimligen alla som någonsin köpt något större och mer komplext än en påse lördagsgodis.

Men om detta har näringsministern inget att säga. Hon oroar sig för hur offentliga jobb skall kunna bli "riktiga jobb". Alltså privata. Det är tragiskt, okunnigt och omodernt.

Afrika tur och retur

2007-02-01T11:41:00.000+01:00

Det glädjer mig att biståndsministern nu varit i Tanzania och Zambia. Synd bara att det blev lite dyrt... När jag var där kostade tågbiljetten mellan Dar och Lusaka typ en hundring. Men ok, det är skillnad på olika.

Att täänka en björn

2007-02-01T09:45:00.000+01:00

På tunnelbanan hem igår stötte jag på en ny politisk utmaning. Någonstans på Söder klev det på tre såna där ungdomar man läser om i tidningarna till och från. De förde en lång konversation hela vägen ut till Bandhagen, av vilken jag knappt förstod ett ord. De hade varit på mystiska platser och gjort mystiska saker förstod jag.

Följande replikskifte sände jag till Kommunförbundets Kulturenhet för arkivering och dechiffrering:

Kille 1: När man täänkar en björn får den aggro!

Kille 2: Fett tjockt!

Wow! (heh...) Vad säger man? Kan bli spännande att se hur partierna ska nå de här killarna som väl är förstagångsväljare 2010. Ser med spänning fram mot affischer som "Rösta på din Goblin!", "Alla på samma level!" eller "Murglarna i Zwerj har ingen rösträtt, men det har du!". Att Folkpartiet kommer kräva hårdare tag mot orcerna är väl ganska givet.

Det är kört

2007-01-31T10:54:00.000+01:00

I dagens Aftonblad finns en superenkel guide till hur man blir Internet-kändis. I fem enkla punkter förklarar de hur man använder sin blog för att slå igenom och få inbjudningar till alla Internet-kändisfester. Och jag inser omedelbart att det är kört.

1. Nischa dig. Var tydlig redan i namnet på din blogg och vad du skriver om.

Även om ett av de exempel de tar upp på lyckade Internet-kändisar är en blog som heter Silverfisken (Det känns som en smal genre att bli känd inom, tänker jag tills jag inser att han inte följer Aftonbladets budord. Han tipsar istället om att flytta till Australien och använda könsord.) så inser jag att min blog är körd. Naturligtvis skulle jag rent teoretiskt kunna byta till Politics and Rocket Science. With a Twist. Men det kommer ju aldrig att hända.

2. Skriv helst kort och ofta. Ju fler inlägg du skriver per dag desto större anledning för läsaren att ofta besöka din blogg...

"Ju fler inlägg du skriver per dag". Right.

5. Gör något som ingen gjort förut. Det absolut säkraste sättat att bli uppmärksammad i bloggvärlden är att publicera ett scoop av något slag. Det kan vara att du upptäcker ett fel i en tidningsartikel eller att du har en unik vinkel som ingen annan har tänkt på.

Alltså, jag tycker helt blogvärlden håller på och hittar fel i artiklar. Så där måste det vara fel i den här artikeln. (Kom ihåg var ni läste det först!)
Det närmaste jag kommer ett scoop är väl annars att jag och Idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt var helt överrens i morse om att det där med Zlatan var hennes fel.

Alltså, ned i Internet-anonymitetens träsk igen.

Värre förr?

2007-01-29T08:57:00.000+01:00

Det var värre förr. Åtminstone enligt DNs analytiker Henrik Brors. Och det som var värre var inte vädret, våldet i bandyallsvenskan eller situationen i allmänhet, utan bråken i den borgerliga regeringen. Det bråkades mer 1991-1994, helt enkelt.

När en av de mest regeringstrogna analytiker som går att uppbåda i svensk massmedia idag, känner sig manad att påpeka att det var värre förr, säger det något om läget i den så kallade "Alliansen". Folkpartiets låga siffror i kombination med den stundande partistämman, gör att det på flera områden saknas såväl röd som blå linje. Och det är väl rimligt att tro att den berömda Leijonborgska pannsvetten, känd från TV, kommer att rinna i allt stridare strömmar ju närmare stämman kommer.

Och kanske har det varit värre. Än så länge har i alla fall ingen borgerlig partiledare rest sig och lämnat TV-soffan på grund av att ett parti i regeringens parlamentariska bas uttryckt främlingsfientliga åsikter. Men frågan är vad de politiska bråken betyder för en regering vars stora fråga ju faktiskt var enighet...?

Stackars Freddy*

2007-01-28T11:06:00.000+01:00

I min tidning på morgonen står det att läsa att han Fuglesang antagligen är moderat och dessutom nu eventuellt ska börja ägna sig åt politik. Och jag kan inte låta bli att tycka synd om Reinfeldt. Hur ska han någonsin lyckas bli av med bilden att alla moderater har ett von oben-perspektiv på vårt samhälle...

Fantastiskt!

2007-01-22T19:41:00.000+01:00

I morse, på väg till jobbet, möttes jag av en helt fantastisk artikel av en ungmoderat eller två, som hävdar att Rättvisemärkt är dåligt för de fattiga. Som exempel framhålls Hong Kongs ekonomiska utveckling.

Jag skulle förolämpa min eventuella läsekrets om jag påpekade att plantageekonomin aldrig varit så utbredd i Hong Kong. Antagligen skulle jag ge bullar till bagarbarn om jag skrev någonting om de slavliknande förhållanden som produktionen sker under i det "stabila" Kina. Rimligen är det också så att alla som har något intresse av att läsa om Rättvisemärkt, redan känner till hur de stora internationella bolagen agerat med mord på fackföreningsledare, med giftbesprutning av både grödor och arbetare på samma gång för att spara tid och liknande.

Så jag avstår från vidare argumentation och säger bara: Läs och förundras! Och placera dem sedan på en skala från De Nya Moderaterna (0) till Pinochet (10).

Tillbaka från de döda?

2007-01-20T13:32:00.000+01:00

Eller åtminstone från en liten utflykt till Venezuela.

Och efter att ha vistats i ett ytterligt politiserat land ett antal dagar, med tidningsrubriker som "Socialismen eller döden, säger Chavez", är det ju skönt att komma hem till löpsedlar som: "Här visar Yvonne Ryding rumpan i TV!".

Det är nya tider nu patron

2006-11-08T09:57:00.000+01:00

- Folk ska arbeta, inte supa, säger vår nye finansminister lite finstämt idag.

Jag har i själva sakfråga - det handlar nämligen inte om den svenska alkoholskatten utan om EU:s gemensamma skattenivå för alkohol - ingen annan uppfattning. Om vi ska ha den ordning vi har, med ökade möjligheter till att föra in alkohol från andra länder, så måste rimligen skattenivåerna harmoniseras. Eftersom alkohol ju faktiskt är skadligt, så är det rimligt att harmonisera uppåt...

Men hur uttrycker sig karln? Vi ska arbeta, inte supa? Som om han vore någon slags brukspatron från det förra sekelskiftet. Det arbetande folket måste väl rimligen få ta sig en öl ibland, goa direktörn...

Och som en ödets ironi, finns på samma nätsida i Aftonbladet reklam för den här. (Som jag egentligen ogärna länkar till och inte på något sätt rekommenderar er att använda, eftersom jag misstänker att den inte är helt laglig.)

Det är nya tider nu, patron...

Tack för tipset!

2006-11-04T17:15:00.000+01:00

Haninge är en av Stockholms läns sämsta kommuner att ha sina barn i skola i, enligt såväl Lärarförbundet, som gör en rankinglista, som min lillasyster, som bor där. Den ansvarige för kommunens skolor går med detta som grund (?) idag ut stort på DN Debatt och dömer ut hela den socialdemokratiska skolpolitiken och erbjuder oss alla Haninges unika framgångsrecept - en litet mer folkpartistisk skola!

Tyvärr fick vi aldrig DN i morse. Kanske orienterade budet fel i snömassorna, eller kanhända satte han sig helt sonika ned i en snödriva med tidningen och läste själv klokskaperna däri*, för att på så vis glömma tid och rum. Men jag lovar att läsa artikeln när jag kommer till jobbet på måndag. First thing in the morning. Kanske.

Killing me softly

2006-11-02T17:07:00.000+01:00

På måndag skall de dö, läser jag i Aftonbladet. På måndag dör också 25.000 barn av svält och svältrelaterade sjukdomar. Men det kan jag inte länka till, för det är ingen nyhet.

It's lonely at the top - but you eat well...

2006-11-01T11:17:00.000+01:00

Efter de första veckornas ministeravgångar har det nu varit lite lugnare. Det har inte avgått en minister på flera veckor och vi stackars oppositionspolitiker börjar känna oss lite som Hasse Alfredsson i någon av de där Lindeman-sketcherna, när han förbistrat utbrister:

-Jag har inte fått ett arv på en hel jävla månad!

Nåväl. I dagens SvD blåser det i alla fall runt två till av den borgerliga regeringens ministrar. Den första är Nyamko Sabuni, som gjort sig ovän med 36 muslimska föreningar på en månad. När jag läser hennes replik får jag också dessvärre intrycket av att detta i grunden är en konflikt som Det Nya Folkpartiet inte har något emot. Istället för att inbjuda till ett samtal för att reda ut vad som orsakat det Sabuni menar är ett missförstånd, anklagar hon mellan raderna sina kritiker för att sakna "förståelse och respekt för de universiella mänskliga rättigheterna".

Om detta är ett problem som möjligen passar Det Nya Folkpartiets nya image, så är den tidigare oantastlige utrikesministern Carl Bildts situation på allvar problematisk för de Nya Moderaterna och för regeringen. I dagens SvD kartläggs inte bara hans ekonomiska nätverk, där oljepengarna i Sudan och gaspengarna i Ryssland onekligen är de mest iögonfallande. Finansmannen Thomas Fischer påtalar också på Brännpunkt att det är rent nonsens att Bildt inte skulle kunna sälja sina optioner i Vostok Nafta innan december.

Jag är ingen stor vän av den inflation som skett i KU-anmälningar de senaste åren. Många av de anmälningar som skett den senaste tiden har i mina ögon varit olämpliga politiseringar av en viktigt demokratisk funktion. Ulf Holms fråga till KU om Carl Bildts aktieportfölj känns dock dessvärre som en av de mer relevant i modern tid.

Att dela eller inte dela?

2006-10-31T14:26:00.000+01:00

I Aftonbladet idag går Antipiratbyrån till attack mot vad de anser vara mytbildningen kring fildelningsfrågan. Enkelt uttryckt är det ett försvar för rådande lagstiftning - och ett anfall på "resignerade politiker". Ungefär samtidigt konstaterar skivbranschen lustigt nog att CD:n är död.

Jag tillhör knappast någon av de skarpare hjärnor som gett sig i kast med att diskutera äganderätten till de strömmar av ettor och nollor som far genom cyberrymden, men några små slutsatser förefaller vara oundvikliga. Det är svårt - utifrån i övrigt rådande lagstiftning vad det gäller upphovsrätt - att hävda att det skall vara helt lagligt att dela filer. På samma gång förefaller det dock naivt att tro att man kan lagstifta bort företeelsen.

Internet - och fildelarna - har skapat en enorm tillgänglighet till bland annat musik och film. Om branscherna på något sätt vill kunna kontrollera flödena måste de finna andra metoder än juridiska att möta fildelarna med. Sannolikt klarar de inte att göra detta i egen regi, utan kommer att behöva en offentlig samarbetspartner.

Vad vore då rimligare än att samarbeta med den svenska biblioteksvärlden? Här finns en beredskap och en vilja och allt branscherna behöver göra är egentligen att inse att de, för sin egen skull, måste omfamna den nya tekniken istället för att försöka bekämpa den.

If you can't beat them, join them, som de säger over there.

Stövlarna står putsade i garderoben?

2006-10-30T21:22:00.000+01:00

Hårdare tag i skolan skall det bli, så mycket har väl alla förstått. Pedagog ska bli polis och SYO skall bli SÄPO. I stället för en skola som fokuserar på människan skall vi ha en skola som åter fokuserar på disciplin och på enkelt mätbara mål. Omhändertagande, kvarsittning och korvstoppning är modellen som ska ge oss vårt nästa Nobelpris.

Om någon ändå undrar över den generella riktningen för skolpolitiken så kan man finna ledning hos (m) i Karlskrona. Den gamla fina skoluniformen skall på. Barn med olika kläder mobbar varandra, nämligen. För det Nya Arbetarepartiet i Karlskrona är det till och med en rättvisefråga:

– Ett par märkesjeans kan ju kosta tusen kronor eller mer. Det har inte alla föräldrar råd med och då blir det en stress och press för de unga.

Om jag tillhörde den ironiska generationen*, skulle jag givetvis inte vara främmande för att påpeka att dessa ställningstaganden för ”rättvisa” rimligen ger vidare konsekvenser.

Det finns ju nämligen vuxna som mobbas också. Och vuxna som inte har råd med de där märkesjeansen. Och, till sist, så finns det ju också för vuxna en fin gammal uniformstradition att falla tillbaka på.

Tjing, så att säga.

Play it again Stig-Björn!

2006-10-20T11:09:00.000+02:00

Det jag saknar i Reinfeldts regering är någon utan för den politiska klassen. Visst kan Maria Borelius ses som en fräsch nykomling, men steget från medievärlden till politikerskrået blir allt mindre.? Cecilia Stegö som kulturminister är möjligtvis också en utmanande och välgörande rekrytering.

Stig-Björn Ljunggren i sin analys av den nya regeringen, 7:e oktober. (Avdelningen: Kul att han nämnde just dem...)

Lite mer om a-kassan

2006-10-20T10:03:00.000+02:00

Jag är väl egentligen ingen stor vän av protestlistor. Det måste, för att citera den tidigare HRF-ombudmannen och riksdagsledamoten Börje Vestlund [på extrem östgötska], "finnas bättre sätt att påverka politiken än att marschera gata upp och gata ned". Men ibland måste man få protestera.

Någon har gjort en protestlista mot regeringens attack på a-kassan. Krånglig är den också. Men den skriver jag på.

Det kom ett mail om Anders Borg

2006-10-19T09:59:00.000+02:00

Det trillade ned ett riktigt roligt mail i min inbox idag. Inte ett sånt där skämt-mail som folk skickar runt, utan ett riktigt roligt mail. Det var Christian Gergils kommentarer till Anders Borgs påstådda engagemang i Frihetsfronten, vidarebefordrat från en kompis. Jag kan inte låta bli att dela med mig, så håll i hatten för här kommer:

Uttalande om Anders Borg

Till media. Kommentar av Christian Gergils: Angående Anders Borgs engagemang i den utomparlamentariska nyliberala rörelsen, svenska journalisters intresse för liberalismen, migrationsminister Tobias Billströms civila olydnad mm

Flera medier har de senaste dagarna velat att jag ska kommentera finansminister Anders Borgs engagemang i Frihetsfronten och den utomparlamentariska nyliberala rörelsen. Jag hoppas med dessa rader kunna hindra att detta uppförstoras. Det finns saker i Anders Borgs förflutna som är besvärande för honom som svensk finansminister. Han kallade sig punkare i tonåren och hade en period när han var pacifist.

Ett tag var han inne på ett försvar för en mindre repressiv narkotikapolitik och uttryckte tidigt kritik mot både ett svenskt EU-medlemskap och eurosamarbetet. Allra mest komprometterande är sannolikt att det var Anders Borg som introducerade mig och flera andra i Fria Moderata Studentförbundet till Gunnar Ekelöfs diktning. Dikterna "Till de folkhemske" och "Non Serviam"(ung. "Jag slavar icke!") nämnde Anders särskilt och han hade också enkort period när han gärna citerade Ekelöf.

Under ett par år i slutet av 80-talet var jag och Anders Borg två av de tongivande nyliberalerna i Fria Moderata Studentförbundet. Anders som ordförande i Uppsalaföreningen Heimdal och jag som ordförande iStockholmsföreningen. Sedan skiljdes våra vägar åt. Medan jag skrev Frihetsfrontens manifest, gömde flyktingar, sände piratradio och drev svartklubben Tritnaha, skrev Anders Borg nationalekonomiska uppsatser och höll akademiska föredrag, för att sedan bli talskrivare åt Carl Bildt.

Anders Borg var aldrig engagerad i Frihetsfronten. Tvärtom var han en av dem som uttryckligen ifrågasatte värdet av att starta en ny organisation och att arbeta utanför det parlamentariska systemet. Därmed inte sagt att han aldrig skulle ha tvivlat på den oinskränkta majoritetsdiktaturen som politiskt system; att han vid varje tidpunkt i livet har motsatt sig uppfattningen att vissa former av beskattning kan liknas vid stöld; att han aldrig besökt en svartklubb eller att han från barnsben betraktat skyldigheten att betala TV-licens som något moraliskt imperativ.

Så har i princip alla som kallat sig nyliberaler eller klassiska liberaler, födda på 60-talet eller senare, resonerat från tid till annan de senaste 20 åren.

Ja, vad säger man? Mest besvärande är att han var punkare i tonåren… :-)
Så nu kommer han kanske sitta och spela KSMB när regeringen skär i biståndsbudgeten?

Tack Johanna för mailet!

Dags att byta tröja?

2006-10-18T15:20:00.000+02:00

På vägen tillbaka från lunchen idag promenerade jag Jakobsgatan ned och passerade Djurgårdens supporterbutik. I fönstret hänger fortfarande en t-shirt med trycket: AIK Fotboll - snart på en grusplan nära dig.

Som grönvit kan jag bara konstatera att de inte är så snabba de där blåränderna...

En lam kulturbudget?

2006-10-17T13:56:00.000+02:00

I Aftonbladet idag skriver Pelle Andersson att den nya kulturbudgeten inte innehåller något nytt och att det i sig var en positiv överaskning - ja kanske rent av bästa möjliga utfall med en moderat kulturminister. "Hon hann inte förstöra så mycket", är väl en kommentar som tämligen väl summerar läget efter att Sveriges första nyliberala kulturminister flyttat in, packat upp, packat ihop och flyttat ut på sammanlagt tio dagar. Tio dagar som inte skakade världen, således.

Men en del han faktiskt Stegö Chilò göra - förutom att dra in oväntat mycket pengar till Radiotjänst i Kiruna - den fria entrén till de statliga muséerna avskaffas exempelvis för vuxna och barnkulturåret ställs in. Det var dock i viss mån väntade indragningar. Vad som möjligen (?)förvånade var att de 100 miljoner extra årligen till det fria kulturlivet som moderaterna upprepade gånger lovade, bland annat i en debatt vi hade på Street med just Pelle Andersson som moderator, istället blev en sänkning med 2 miljoner.

Vem som ställde ut löftet? En av dem som nu nämns som möjlig efterträdare till Stegö Chilò...

Hårda tag mot fackföreningarna

2006-10-16T15:01:00.000+02:00

För att ytterligare stärka incitamenten att arbeta och för att bidra till finansiering av skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare ökas egenfinansieringen av utgifterna i arbetslöshetsförsäkringen med 10 miljarder kronor.

Så skriver Finansdepartementet i sitt pressmeddelande om den nya budgeten. En tredjedel av de aviserade skattesänkningarna skall alltså finansieras av höjda egenavgifter i a-kassan. Avdragsrätten skall dessutom slopas, vilket gör ytterligare en höjning av kostnaden. Om jag har förstått det hela rätt skall också avgiftshöjningen vara knuten till någonslags branschvis riskfaktor, vilken i realiteten innebär att LO-anknutna a-kassor får högre höjning än många tjänstemanna- och akademikeryrken.

Tio miljarder i ökade avgifter skall alltså bli ett incitament mot arbetslöshet - a-kassan skall vara så dyr och dålig att du inte vill bli arbetslös kanhända? Eller finns det andra tankar bakom den massiva avgiftshöjningen? Jo, sannolikt...

Syftet är rimligen inget annat än att minska medlemsantalet i de svenska fackföreningarna. Eller som en chef på Nya Zeelands motsvarighet till Svenskt Näringsliv sade när en ny lagstiftning där, halverade det fackliga medlemskapet i landet: Det är inte syftet, bara den ofrånkomliga effekten.

För en gångs skull ett politiskt val?

2006-10-13T08:55:00.000+02:00

Det är väl bäst att börja med att erkänna det: Jag har skjutit upp att läsa Pamuk ett bra tag nu. Han har länge varit på min den-borde-jag-läsa-nästa-gång-lista, men hela tiden petats ned av något annat. Idag bär det i alla fall av till bokhandeln.

"För en gångs skull en politisk markering", påstår en stor svensk kvällstidning om årets nobelpristagare i litteratur. Det är ett intressant påstående, med tanke på att de senaste årens pristagare innehåller namn som Günter Grass, José Saramago, Elfriede Jelinek och inte minst Harold Pinter. När Pinter valdes utbröt ju i det närmaste moralpanik i pressen, eftersom Pinter haft den obehagliga vanan att kritisera västvärlden och USAs utrikespolitiska engagemang.

Minnet är bra, men kort, som man säger. Nu knyter jag en tråd om fingret för att komma ihåg att köpa en bok på lunchen.

Framtidens nyheter?

2006-10-11T09:41:00.000+02:00

Ett av de nuvarande regeringspartierna använde sig i valet av någon form av löpsedlar som valaffischer. En av dem, som skulle kunna bli en klassiker, såg ut ungefär såhär.

Och utan att bli alltför yvig undrar jag lite försynt: Kommer de att rädda TV-licensen också? Är kampen mot fusket nödvändig, även för att klara socialförsäkringssystemet?

Jag väntar spänt på Framtidens Nyheter...

Recycle this!

2006-10-05T09:32:00.000+02:00

Klockan fjorton idag trycker de på knappen. Då trycker jag på mig knappen...

What goes around, comes around, som de säger på andra sidan havet.

Den vita fläcken

2006-10-03T11:19:00.000+02:00

Vita fläckar på kartan har alltid fascinerat människan, under alla århundraden. Själv såg jag just Peter Jackssons remake av King Kong, som så länge den var just en film om jakten på en vit fläck på kartan var förvånansvärt bra. När det hela sedan övergick till en mer förväntad filmupplevelse på temat: "Stor apa har sönder saker", måste jag erkänna att jag nästan somnade i soffan.

En alldeles säregen vit fläck hittade jag dock i nätupplagan av dagens Aftonblad. Ska den vara där tro? Eller är det ett misstag? En rolig vit fläck var det i alla fall...

Don't Mourn - Organize!

2006-09-18T21:52:00.000+02:00

Don't Mourn - Organize!

Reinfeldt uppfostrar folket

2006-09-04T10:13:00.000+02:00

Igår kunde vi avnjuta starten på ett stort folkbildningsprojekt. Fredrik Reinfeldt förklarade igår att biblioteken skall avgiftsbeläggas. Inte för att minska antalet lån, spara pengar eller få bort fattiga förortsbor från lokalerna. O nej. Syftet är att vi ska lära oss att uppskatta biblioteken mer! (Lite som när man pressar näsan mot rutan på Grand och tänker att där skulle man bo om man var oförskämt rik?)

Och plötsligt förstår jag hela det moderata tänket. Det som tidigare har framstått som en orättfärdig klasspolitik, som ett omvänt Robin Hood-röveri, är inget annat än ett gigantiskt folkbildningsprojekt! Vi ska alla lära oss att uppskatta det vi har mer, genom att vi får betala mer.

Med Reinfeldt vid rodret ska vi lära oss att bättre uppskatta a-kassan och apoteket. Skolmatens alla fördelar skall uppenbaras för oss och nyttan med trafikförsäkringen klargöras. Kollektivtrafikantens ögon skall spärras upp för det gemensamma åkandets genialitet. Och allt detta bara genom att avgifter införs eller höjs. Fantastiskt.

Så skäms alla ni som trodde att det bara handlade om att ersätta en skatteintäkt som tas in efter bärkraft med en rak avgift, i syfte att fördela från dem som inte har till dem som har. Mitt tips är att ni går till biblioteket den 16:e och lånar riktigt många böcker utan avgift, så att ni kan jämföra med hur mycket bättre det känns när ni återkommer och lånar med avgift den 18:e.

Och skulle det vara så att ni går till mitt bibliotek i Högdalen, så kan man faktiskt rösta där också. Gratis. Än så länge, är det väl bäst att tillägga.

Syftningsfel i valspurten

2006-09-03T22:10:00.000+02:00

Idag var jag ute och delade material i brevlådor. Jag stötte då på ett i det närmaste oslagbart syftningsfel/språkfel. Med en folder i handen och fingret på brevlådan läser jag plötsligt: Nej till mat! Ok, jag har vant mig vid nej till reklam, nej till samhällsinformation, nej till lokaltidning. Men nej till mat? På en brevlåda?

En kort sekund ser jag framför mig hur hämndlystna brevbärare, som ännu inte kunnat med att känslomäsigt acceptera den underliga konkurrensutsättning som av effektivitetsskäl gett oss två eller tre brevbärare per portuppgång, stoppar korv och potatismos i slumpvis utvalda offers brevlådor. Sedan läser jag hela texten. Nej till mat och maskinreklam, står där. Det saknas alltså bara ett lite streck för att meningen skall bli begriplig. Jag andas ut och släpper tanken på att behöva hitta fiskbullar i brevlådan hemma.

Jag kommer sedan, nästan osökt, att tänka på valrörelsens numera näst roligaste språkfel. Det är min kollega, oppositionsrådet Axén Olin, som enligt sin affisch kandiderar som finansborgarråd. Alldeles lysande blir den av att hänga bredvid den likaledes moderata affischen: Alla som går ut grundskolan ska kunna stava till gymnasium. Ja till stavning, nej till grammatik, helt enkelt.

Någon som tycker att det är konstigt att alliansen strök kravet på spåktest?

Vackra politiker är kloka

2006-08-31T08:57:00.000+02:00

I flera dagar har nu våra tidningar fört resonemang om skönhetens betydelse för politiken. Det första inlägget kom i samband med affischeringsstarten för någon vecka sedan och gjorde att Folkpartiets Stockholmsaffischer onekligen fick något tragikomiskt över sig: Bilder på överstylade personer, ingen text på affischen utom vederbörandes namn. Ett desperat sökande efter yta utan djup.

Idag är det DN som presenterar en vetenskaplig undersökning om att vackra politiker får fler röster. Och se där, plötsligt kan vi finna nyckeln till socialdemokratins långa maktinnehav: Brantings läckra mustacher, Per Albins rosiga kinder, Erlanders långa, eleganta skönhet och Palmes yviga lugg. Och inte kan väl Göran Johanssons popularitet vara knuten till hans politiska gärning i Göteborg? Så genomtänkta kan väl de svenska väljarna inte vara?

Det är svårt att inte citera Tage Danielssons maning till socialdemokratin:

Ni tror vi väljare blir skrämda bara ni nämner socialism
Det blir vi inte
Ni tror vi röstar på er bara för att ni är vackra
Det gör vi inte

En fantastisk anka som klätt ut sig till en boll

2006-08-27T11:34:00.000+02:00

Min treåriga dotter, eller rättare sagt en av dem, gjorde just ett konstverk med färgpennor på en papptallrik. Tillfrågad om vad den förställde sade hon med myndig röst: En fantastisk anka som klätt ut sig till en boll!

Först blir man ju som förälder lite stolt (Det funkar så, oavsett vad de gör så ser man dem som små genier i vardande) men sedan blir jag lite orolig. För är inte detta farligt nära den s.k Alliansens nya hållning i Arenafrågan: Två ny arenor som inte kostar något!

Alltså, något som onekligen är svårt att se hur det hänger ihop, men låter jäkligt imponerande. Vad månde bliva?

Facklig kamp på DN

2006-08-22T09:41:00.000+02:00

För ett tag sedan kunde man i DN läsa om den gamle facklige kämpen Sture Ring, som nyligen gav ut sina memoarer. Sture är något av en legendar för sitt arbete bland DNs grafiker och för att ha varit aktiv i nästintill alla partier till vänster om mitten i svensk politik.

Idag kan vi på ledarsidan se att den fackliga kampen fortfarande förs, om än med något andra metoder. För hur ska man annars tolka ledarsidans Peter Wolodarskis råd till SJ, när de nu tänker pressa restiden mellan Stockholm och Göteborg till två timmar:

”Det är en fördel om passagerarna bjuds på ett glas vatten…” och ”Servera helst inte maten i förstaklasskupén halvt djupfryst”.

Inte kan detta vara annat än försiktiga påpekanden, riktade till tidningens ägare, om att lönerna för trasproletariatet på ledarredaktionen måste justeras uppåt…

La lucha continua!

Till LInda Rosings försvar

2006-08-10T09:01:00.000+02:00

Vid sidan av De Nya Moderaterna och Det Nya Folkpartiet finns ju som bekant ytterligare ett parti som kan kalla sig nytt. De vill till och med kalla sig unikt. Nu är det Unika partiet inte särdeles unikt och det finns precis ingenting som tyder på att det någonsin skall spela någon politisk roll. Så varför ödsla tid på dem?

Av en enda anledning: Den mediala, och för all del också folkliga, bevakningen av partiet och dess partiledare - som väl i rimligthetens namn är det enda unika med det Unika partiet - stör mig lite. Här har några flinka piratpojkar rattat ihop ett parti, registrerat i god tid, begärt valsedlar från valmyndigheten någon gång i våras och sedan jagat ett affischnamn. Och hittat Linda Rosing.

Naturligtvis har de förstått reklamvärdet av att ha en Scandal Beauty som partiledare. Fundera på hur många spaltmeter det medfört om en finnig datanörd satt sig på podiet och sagt: Jag startar ett nytt parti! Den nyheten skulle nog kännas ganska iskall på Aftonbladets redaktion skulle jag tro.

Och naturligtvis har media reagerat som piratpojkarna tänkt sig. Stora artiklar - och stora bilder. Linda Rosing har visserligen blivit hånad för sin totala politiska okunskap, men hey, all reklam är ju bra reklam...

Det är här någonstans jag blir lite störd. För visst är Linda Rosing politiskt naiv. Men det är väl inte så konstigt. Hon har ju just för första gången i sitt liv gått med i ett politiskt parti. Problemet är väl att någon utnyttjat denna hennes naivitet och gjort henne till partiledare.

Linda Rosing själv har gjort just det som fler svenskar borde göra: Hon har engagerat sig partipolitiskt för saker hon tror på. Det är inte en handling som skall hånas, utan berömmas. Sedan borde hon kanske ha lyssnat på sin kompis Janne istället för på Piratpojkarna och på så sätt kunnat få ut något av sitt engagemang.

Och du Linda, du är alltid välkommen ned på Högdalens s-förening. Hos oss spelar det ingen roll om man vet vem som är statschef eller ej. Vive la République!

Det Nya Folkpartiet

2006-08-09T10:31:00.000+02:00

Det har talats en hel del om de s.k Nya Moderaterna det senaste året. Kanske mest av De Nya själva. Enligt sig själva är de nämligen ett helt nytt parti nu, inte alls ett gammalt trött parti som mest vill sänka skatter för dem som har höga inkomster. O nej, nu är allt nytt. De Nya Moderaterna bryr sig inte alls bara om dem som har de bra.

Borta är det parti som i en resonerande intervju med tidningen Transportarbetaren inför valet 2002 faktiskt kom fram till att den moderata arbetsrätten nog inte var skapad utifrån LO-medlemmarnas situation på arbetsmarknaden. Nu bryr sig moderaterna, enligt egen utsago, mest om de som har det svårast i samhället. Alla ska med, säger de i sin reklam för att tydliggöra att de också är socialdemokrater, egentligen. Det känns lite som den där skraplottsreklamen: "Plötsligt händer det". Ungefär lika troligt också.

Men i Det Nya Folkpartiet är förhållandet snarast det omvända. Här försöker man envetet låtsas som att ingenting har hänt. Folkpartiet är fortfarande ett socialliberalt parti, samma fina gäng som en gång reste sig ur soffan när Bert och Ian kom in för att ta plats.

Fast sanningen är väl tyvärr att förhållandet är det motsatta. Folkpartiet är nu på väg att sätta sig på de platser där Bert och Ian suttit. Stefan Jonsson har skrivit en del om detta i DN Kultur. Själv fick jag höra en fantastisk släng igår av en av folkpartiets främsta företrädare i landstinget. Jag vill nog påstå att det var den värsta och mest opportunistiska missnöjespolitiker jag hört i Sverige sedan Ny Demokratis dagar. Kort gick hennes missnöjeslitania ut på följande: Sverige är dåligt. Sverige har fattigdom och arbetslöshet. Det är regeringens fel. Vill vi att Sverige inte skall vara dåligt, utan bra, skall vi byta regering.

Det Nya Folkpartiet är alltså mot allt dåligt och för allt bra. Några ölbackar fanns dock inte till hands, så någon förklaring av svensk ekonomi fick vi oss inte till livs. Tack och lov.

I morgon: Till Linda Rosings försvar!

Det är inte jag som är den hemlige gästen!

2006-06-30T20:13:00.000+02:00

Efter Aftonbladets avslöjande artikel om Debasers alternativa Allsång på Slussen, har många* ringt mig** och frågat om det är jag som är den hemliga gästen. Men nej. Tyvärr, så är det inte. Trots den i det närmaste utlämnande beskrivning som Miss Universum ger, så måste jag meddela: Nej, det är inte jag som är den hemliga gästen. (Och det är inte Göran Hägglund heller, sägs det.)

Och jag måste ärligt säga att det inte gör så mycket, för jag gillar egentligen Late Night, Maudlin Street ("Complaining:Women only love for my mind") och till och med I know it's over ("And if you're so very entertaining, why are you on you're own tonight?") bättre än den däringa There's a light...

Men jag sjunger ändå upp lite, bara ifall de skulle ringa. "...and if a double decker bus..."
*HOST*

Conspiracy Theory II

2006-06-26T13:07:00.000+02:00

Alla gillar en schysst konspirationsteori. Jag medger gärna att min teori var en smula krystad. (Men visst var det ett märkligt sammanträffande. Och när jag sökte Justitiedepartementet för en kommentar så ville de inte kommentera. Och Fotbollsförbundet hävdade att...) Det finns dock andra som är värre.

I SvD häromdagen hävdade t.ex Göran Skytte att midsommarfirandet var ännu ett i en blott alltför lång rad av djävulska socialdemokratiska påfund för att lura i människor att de faktiskt har det bra! Enligt Skytte förleds folket att tro att midsommar handlar om att smörja kråset med sill och nubbe, att ohämmat proppa i sig köttbullar och jordgubbar, för att sedan njuta av musik och dans i solskenet. Men så är det inte!

Skytte vägrar att låta sig förföras av den ondskefulla arbetarrörelse som i över hundra år försökt förleda människor genom att införa skenbart trevliga saker som semester, pension, daghem eller anställningtrygghet. Inte nog med det! Han vägrar äta den allra minsta lilla jordgubbe i protest! Midsommar handlar ju nämligen om att späka sig för att hedra minnet av Johannes Döparens födelsedag... Basta!

Och jag medger gärna att jag därmed ligger i lä. Till och med Per Ahlmark torde ligga i lä när det gäller att komma med kreativa beskyllningar mot svensk arbetarrörelse. För midsommar är ju inte en kristen helgdag från början. Lika litet som Sverige var ett kristet land ursprungligen. Vad kristendomen gjorde i Sverige var att ersätta en befintlig högtid - i detta fall midsommarblotet - med det, onekligen lite krystade, firandet av Johannes Döparens födelsedag. Samma sak var det med den hedniska lusseritten, då man natten till det som idag är Luciadagen (efter det internationellt sett synnerligen litet uppmärksammade helgonet Lucias tragiska bortgång) söp, skrek och skränande för att skrämma bort trollpackor. Även här kom sålunda folket före socialdemokratin.

Eller existensen före essensen, som Sartre skulle sagt...

Conspiracy Theory

2006-06-26T00:31:00.000+02:00

Kan det vara en slump att

a) Företrädare för Alliansen uttalat att det största hotet mot en borgerlig valseger var svenska framgångar i VM

b) Arenan i München hette Allianz Arena

c) den så kallade "brasilianske domaren" var märkbart lik Fredrik Reinfeldt?

I don't think so!

Äntligen!

2006-06-22T00:01:00.000+02:00

Ok, jag vet att mitt förrförra inlägg var lite gnälligt. Och journalistikens uppgift är ju kanske inte i första hand att göra oss politiker på gott humör. Hur som helst. Nu har jag äntligen hittat ett bevis på att den undersökande journalistiken lever - och firar nya triumfer...

Äntligen ett djuplodande reportage som ger en sann bild av människan bakom rollen, av det slit och det svett som fälls dagligen i Stadshusets breda korridorer i en outtröttlig kamp för folkets bästa. Ja.. Eller något sådant. Se själv.*

Långa bloggar

2006-06-20T14:28:00.000+02:00

Jag vet. Långa bloggar är tråkiga. Men ibland rår man inte för det. Långa bloggar är som långa bollar. Man drunknar i dem.

Bengt, han var påläggskalv
Jag blev befordrad till vänsterhalv
Jag tänkte: - Nu får jag min chans... så befängt
Det går så sällan som man tänkt
Min entusiasm kom på skam, den blev dränkt
I långa bollar på Bengt

Och då kommer jag ju osökt in på det svenska kortpassningsspelet, som enligt Trinidad och Tobagos coach är vad som talar för Sverige i kvällens enorma icke-händelse. Jag tror på 0-0 och åttondelsfinal!

Opp med Mellberg på topp!

En vanlig dag i b-laget

2006-06-20T11:57:00.000+02:00

För ett tag sedan presenterade vi ett kulturpolitiskt program för socialdemokraterna i Stockholms län. Det var ett i grunden teoretiskt program och naturligtvis därav till sin karaktär "svårsålt" till media. Men eftersom vi, av en slump, kom att presentera programmet samma dagar som såväl DN som SvD på kultursidorna efterlyste just dessa företeelser - kulturpolitiska program som inte bara talar om hur många fler miljoner en viss verksamhet skall få eller vilken ny kulturbyggnad som skall tillkomma, utan försöker sig på att formulera inriktningen för kulturpolitiken - hade vi ändå visst hopp. Det kom en journalist. Noll kulturjournalister.

Jag vill naturligtvis inte förhäva mig. Och jag är självklart alltid glad om någon kommer över huvud taget. Att ordna presskonferens är lite som att bjuda in till fest: Det är rätt trist att sitta där helt ensam. Det hela bygger liksom på att man är lite flera.

Men som sagt. Antalet kulturjournalister var få. En som inte var där var Aftonbladets Pelle Andersson. Han skriver idag i Aftonbladet (jag länkar till artikeln, eftersom den är lite svår att hitta i Aftonbladet, man måste först ta sig förbi den intressanta studien om logistikproblemen vid VM-arrangemanget "Tre miljarder åskådare - alla måste kissa" och den gripande sociala studien "Jag knarkade för 8000 om dagen"), i en i grunden alldeles utmärkt analys:

Kulturpolitiken verkar ha dragit sin sista suck efter långt och tåligt buret lidande. Det är märkligt, speciellt som kulturpolitiken styr två viktiga områden: våra medier och vår bildning. I ett hårdnande klassamhälle borde någon tala om allas rätt till bildning och kunskapens möjlighet att fungera som socker i klassamhällets bensintank.

Pelle Anderssons grundläggande kritik av kulturpolitiken, i samtliga riksdagspartier, är att den kommersialiserats och fördummats. Han har rätt. Och han har fel. Problemet är nämligen större än så. Politiken, inte bara kulturpolitiken, lider av en kommersialisering och ett fördummande. Det är politikens fält och journalistikens fält som förändrats och därmed förutsättningarna även för - åtminstone - den utåtriktade kulturpolitiken.

Vad tjänar det till att jag talar om allas rätt till kultur, bildning och kunskap? Vill jag komma in i Pelle Anderssons tidning skall jag dansa med Peter Forsberg eller sjunga duett med Linda Rosing. Möjligen lova en miljard mer till kulturen. Definitivt inte bjuda in till en presentation av ett teoretiskt kulturpolitiskt program.

Det låter bittert och det är bittert. Men det är inte en bitterhet mot alla de som inte kom på min - i övrigt väl genomförda, jag lovar - pressträff. Det är en bitterhet mot en politisk och medial logik som gör samtalet svårare, som ökar hastigheten och försvårar en tydlig riktning.

Jag talar ofta och gärna om klassamhället, om allas rätt till kultur och bildning. Jag är en demokratisk socialist - men det skiter media i. Det är inte så att politiker tror att kulturen bara är en nöjesindustri. Politiken har i sig blivit en del av nöjesindustrin.

Men vad vet jag. Vem är jag att yttra mig. Jag är ju en del av problemet, till och med ett bevis på hur illa sakernas tillstånd verkligen är:

Partierna har inte förstått vad kultur är. De tror det är underhållning, något krimskrams, något som lättar upp en lång och tråkig middag. Lite som en mintkaramell till kaffet efter tre tunga rätter. Det bevisas också av att kulturpolitiken ofta handhas av b-borgarråd och ministrar på väg ut ur politiken...

You can never please the crowd. Everybodys a critic. Unt so weiter. Den som vill kan ju i alla fall spana in ABF-huset runt den 30:e augusti. Då har b-laget träning.

Tips inför den 15:e

2006-06-12T17:43:00.000+02:00

Den 15:e juni spelar Sverige fotboll igen. Det gäller nu, för att citera Hasse Alfredsson, "att sparka bollen in i målet". Den svenska journalistkårens nya kelgris och vår presumptive frälsare heter tydligen Kim Källström. Seeing is believing.

Den förra matchen mot, vad-de-nu-heter-igen, lade ju lite av en våt filt över den noggrannt uppblåsta VM-hysterin. Men för att bidra lite till stämningen - och hjälpa till att få några fler såna där blågula mössor med handklapp sålda - tänkte jag nu lansera ett tips.

Bästa tippade analys och bästa tippade resultat vinner en, ähum, fri länkning...

Mitt tips är som följer:
Kim får spela från start och gör det han alltid brukar göra i landslaget: Slår ut bollen till inkast ett imponerande stort antal gånger. Han blir sedan utbytt i 75 minuten mot Allbäck. Sporttidningar landet över uppmanar Lagerbäck att sluta bänka Anders Svensson på det där taskiga viset. Matchen slutar 0-0 och på fredagens löpsedel har kvällstidningarna: Så går Sverige vidare! En insamling startas någonstans i Östergötland för att återupprätta Olle Nordins ära.

Fast jag kan ju ha fel. Hoppas jag.

Långa bloggar är tråkiga

2006-05-24T13:21:00.000+02:00

Därför bättrar jag mig nu och påpekar bara att Vänsterpartiet slår ännu ett slag för brukarmedverkan...

Det goda livet i Staterna

2006-05-24T11:32:00.000+02:00

Jag läste en riktigt underhållande och undermålig krönika på väg till jobbet idag. Själva krönikan är något slags försvarstal för USAs valsystem och arbetsmarknad. Och även om jag utan problem kan hålla med om den förespeglade ingången till resonemanget - att allt inte är nattsvart i USA och att vi ofta har en förenklad bild av världens mäktigaste land - så blir denna krönika ett lysande exempel på just okunskap om USA.

Låt mig börja med att säga att jag har en stor respekt för USAs demokratiska traditioner och tycker att många av inslagen i deras demokrati är spännande, inte minst systemen kring primärvalen och deras benägenhet att faktiskt lyckas aktivera många människor i kampanjer är fascinerande. Men för att inte se problemen med det amerikanska valsystemet krävs en synnerligen avancerad närsynthet. Krönikören, Sakine Madon, statsvetare, hävdar dock likafullt:

"Så fort stollen från Texas kammade hem det senaste presidentvalet beklagades det över att USA har ett konstigt demokratiskt system, eftersom ”bara” fyrtiofem procent av amerikanerna gav sitt stöd till presidenten."

Nå. I just "det senaste presidentvalet" fick Bush (som väl rimligvis är "stollen från Texas"?) 50,7% och Kerry 48,3%. Så i det valet finns ju just inga invändningar mot valsystemet av den typen som ju framfördes efter valet 2000, då Bush fick färre röster, men vann valet p.g.a. valsystemets utformning. Då fick Bush 47.9% av rösterna - vilket motsvarade ungefär 24,4% av de röstberättigade. Inte riktigt 45% alltså.

Men Sverige är ändå värre om vi får tro krönikören, ty:

"Att den svenska statsministern har stöd av en femtedel av de röstberättigade svenskarna bortser vi gärna från."

Det svenska valsystemet bygger nu inte på personval som det amerikanska. Vi har ingen president, utan en statsminister. Den svenske statsministern utses inte i direkta val, utan hämtar sitt mandat från riksdagen. I riksdagsvalet fick dock det parti statsministern företräder 39.8% 2002, räknat i förhållande till andel av de röstberättigande motsvarar det 31.3%. (En femtedel är ju som många vet oftast runt 20%)

I USA har man ett två-partisystem som ger hela makten åt den person som fått 24% av de röstberättigandes stöd - och där många av de ca 50% som inte röstar kan misstänkas sympatisera med andra politiska åsikter än vad som förs fram av de två existerande partierna. I Sverige ett flerpartisystem som innebär att de partier som kan samla en majoritet i riksdagen kring sin politik styr. Vi hade ett valdeltagande på 80,1 procent. Ca 60% högre valdeltagande än i USA sålunda.

Men ett valdeltagande och ett valsystem som det i USA är bara "ett skrattretande hot" får jag veta. Ok. Och det blir roligare ändå, tydligen, för: "Det festligaste hotet är nog ändå en kall arbetsmarknad som i USA”.

Det finns nämligen inga working poor i USA. Det är bara studenter som jobbar lite extra. Några hemmafruar som vill ha pengar till en ny bil.

Union-busting är ett okänt fenomen för vår krönikör, liksom Right to Work Act. Wal-Mart finns inte. Det finns naturligtvis heller inga 45 miljoner amerikaner som står utanför socialförsäkringssystemen. Inga 40 miljoner fattiga. Alla har det bara mysigt over there och u-landet Sverige är möjligen, möjligen bättre i hockey.

Tack för en rolig morgon...

Hårda tag inför VM

2006-05-22T09:48:00.000+02:00

Läser i gratisbladet idag en intervju med fotbollens biträdande förbundskapten Roland Andersson. De där killarna i träningsoverall har ju länge framstått som något slags helylles, folkhemskt, svenskt fenomen. Mycket hjärta och goa gubbar som på något mystiskt sätt gjort att Sverige kunnat hävda sig i fotbollens finrum. Medan andra länders coacher ser ut som om de kommer direkt från en bättre sittning på Riche, ser våra farbröder ut att ha grillat själva på campingen.

Så är i alla fall bilden. Tills nu. För idag läser jag:

– Lasse tänker mycket, liksom jag. Lasse har till exempel just plöjt en jättetjock bok om Stalin som vi haft filosofiska diskussioner utifrån.

Filosofiska diskussioner om Stalin... Fattar ni hur skoningslöst vårt landslag kommer att vara i Tyskland? Och den Bond-skurk inspirerade petningen av Östlund via mobilsvararen - Number Nine, Good Bye - får ett helt nytt ljus över sig.

Kampanjledningen Strikes Back

2006-05-19T22:05:00.000+02:00

Just när jag tror att jag inte skall kunna skriva mer småfåniga saker om personvalskampanjer dimper den ned i brevlådan. "44 vägar att bli vald" heter den och är ett hundra sidor tjockt häfte med underrubriken: "En kokbok i profilering till dig som kandiderar i valet 2006". Min lycka är sålunda gjord!

Även om tips ett (Skriv en strategi!) och två (Ta ett spännande sommarjobb!) känns lite jobbiga, så finns det helt klart tips som gör att det känns som valtåget redan är på spåret och rullar. Eller vad sägs om:

10. Gör ett utspel
11. Uppmana väljarna att rösta
17. Stå i valstugan
18. Börja blogga

Check, check, check och check igen. Sen finns det några knepiga som:

43. Prata med folk på bussen. (Jag åker tunnelbana, tack så mycket...)
23. Räkna dina röster. (Inte kul alls, 76 st 2002)
31. Var med i en dokusåpa (Avstår av hälsoskäl, typ)
och inte minst
30. Samla ihop en armé på nätet [sic!] (Låter verkligen frestande, men...)

Men en handfull andra exempel visar tydligt att jag är på rätt väg. Jag grejar lätt metoder som:

21. Gör sådant du tycker är kul
37. Ställ upp på en intervju
och till och med
12. Visa inte brösten

Men bäst av allt känns ändå att jag prickar nummer nio. Klockrent så det ringer i öronen kryssar jag för:

9. Driv inte personvalskampanj!

Några ord från min kampanjledning II

2006-05-18T23:48:00.000+02:00

Att associeras med andra kända och populära personer är ju en klassiker inom den politiska personkampanjen. Vem minns exempelvis inte Yngve Holmbergs succéartade lansering som "Sveriges Kennedy"? Jag fortsätter därför med ytterligare en person jag är lik och som kan tänkas gynna min ännu icke existerande kampanj. Alltså kommer här ännu ett:

Tillkännagörande från min kampanjledning - om jag hade någon.

2. Rösta på mig! Jag är lik Kungen!
Nå, inte den nuvarande såklart. Jag stavar visserligen halvdant och tycker möjligen att hon-den-där-TV4-journalisten-som-man-blir-stämd-om-man-namnger är lite söt. Men där är det stopp!

Men Karl XIV Johan, Jean Baptist Bernadotte. Det var en man som jag har mycket gemensamt med. Han pratade visserligen mest franska, men republikan var han. Enligt uppgift såpass mycket att han hade "Leve Republiken!" tatuerat på axeln. Men inte mer än att han kunde tänka sig att själv ställa upp som kung - om någon tjatade. Och precis den flexibla - men samtidigt principfasta - åsikten har jag: Jag är republikan tills jag erbjuds tronen!

Några ord från min kampanjledning..

2006-05-17T15:42:00.000+02:00

Eftersom nu två personer (eller möjligen en person med två olika alias, vilket gör resonemanget en smula svagare) faktiskt kommit med glada tillrop under korta mitt inlägg om politisk blogg och personkampanj så känner jag mig manad att fortsätta spåret. Vad skulle jag kunna driva som personvalskampanjfrågor? Vilka är mina trumfkort i den brutala kampen om väljarnas gunst?

Personvalet bygger ju liksom på att man skall skilja ut sig från partiet - vilket är knepigt för en sån hopplöst gammaldags typ som jag. Men några saker har jag som talar till min fördel. Därför följer här ett första:

Tillkännagörande från min kampanjledning - om jag hade någon.

1. Rösta på mig! Jag är lik Göran!
Dock inte Persson. För ett tag sedan upptäckte jag nämligen till min fasa att jag är ganska lik Göran Hägglund. Ni vet han, kristdemokraten. Det var ett traumatiskt ögonblick. Ögonblicket efter försökte jag visserligen lura mig själv med att tänka: "Men jag har ju humor!". Sedan insåg jag att Göran nog också tycker att han har humor.

Nu har jag dock insett att detta är till min fördel! Nyligen läste jag nämligen att Göran Hägglund skall lura gråsossar att rösta på honom, genom att vara trevlig och lyssna på Stones. Och då, då tänkte jag att jag här har ett väljarsegment där jag utan tvekan kan bräda honom. Jag inte bara ser ut som honom och gillar Stones. Jag kan också sjunga Let's spend the night together utan att rodna!

Mina starkaste argument gentemot gråsossarna torde väl dock vara att jag, till skillnad från Göran Hägglund, faktiskt tycker som dem...

En vanlig onsdagskväll

2006-05-04T11:28:00.000+02:00

Nästan 15.000 lyckliga stockholmare fick vara på Söderstadion igår. Rättvisan segrade, alla (nåja) var glada och vårsolen värmde ända in i själen. Antagligen.

Själv var jag på fullmäktigegrupp och hörde Erik Nilsson prata om nyckeltal. Jag vill inte säga att nyckeltalen för barnomsorg och skola är ointressanta. Inte alls. Tvärtom. Men ibland...

Nåja. Nu vet jag i alla fall att såväl fotboll som barnomsorg i Stockholm håller hög kvalitet. Och det är ju inte helt fel. (Jag har ju tre små tjejer som nästan dagligen hänger i barnomsorgen - och som antagligen tänker bli fotbollsspelare. Antagligen i Hammarby.)

Jag hann dessutom hem och se målen på TV4 Sporten. För att göra kvällen komplett fick jag därmed också se TV4:s ekonomireporter med ett brett leende propagera mot staten och de statliga bolagen: Vad gör staten för att motverka korruption i de statliga bolagen? Ingenting!

Nähä. Och jag sökte på TV4:s Ekonominyheters hemsida för att se vad de gör för att garantera att de sponsrade ekonominyheterna är objektiva. Ingenting! *

Men Boliden verkar gå bra.

Grattis C-G...

2006-04-30T19:49:00.000+02:00

Jo, jag såg att du skulle fylla 60. Grattis och sådär. Jag förstår att du har mycket att stå i och du har ju redan det mesta. Så av mig får du just inget.

Jag ville bara passa på att tipsa. Med din inkomstnivå borde du kunna få ut en hyfsad avtalspension. Många gör ju det när de fyller 60 om dom kan.

Du vet, du kan gå på dagen. Snyta dig i gardinen på jobbet och lämna den här hålan med blåljusen på. Inget mer vinkande, inga fler riksdagens högtidliga öppnanden, inga fler sega luncher med trista typer. Och nästa journalist från Se och Hör som sticker fram snoken... Oh well enough said.

Tänk inte på oss. Vi klarar oss!

Things that make me go hmm

2006-04-24T15:48:00.000+02:00

Jag läste på någons blogg någonstans att alla politiska bloggar är menlösa nu, för att de alla bara hänvisar till sina personvalskampanjer. Och plötsligt inser jag att jag är en loser som inte har någon personvalskampanj att hänvisa till. Fanfanfan, som Thåström skulle sagt.