Efter att nu har startat bloggandet lite igen så känner jag lite som den berömda åsnan mellan de lika berömda hötapparna. Vad ska man blogga om i en värld som är så uppenbart gjord för att liksom bara kommenteras. Ni vet, kommenteras i betydelsen som ens lärare i skolan gav det: Gunnar! Inga kommentarer nu...
Alltså någonting som var lite för nära sanningen för att egentligen vara roligt för alla inblandade. Men jäkligt svårt att avstå ifrån att säga.
Idag har jag sålunda inga kommentarer om mejl-mannen (även om han av någon outgrundlig anledning får mig att tänka lite på en filmreplik), den anonyma moderata pressekreteraren i Stadshuset (hur var det Monty Python sa om bron mellan Mount Kilimanjaros två toppar egentligen?) eller negative campaigning i allmänhet - för att kommentera det nu vore liksom lika mycket sport som Skidsprinten är klassisk olympisk gren.
Fredriks förslag från gårdagen känns dessutom riktigt förlegat och helt ohemult oangeläget att över huvud taget tänka på att kommentera. Och imorgon har jag sportlov. Då far jag på en veckas semester med barnen.
Och så var den blogg-comebacken körd...
4 kommentarer:
>Kilimanjaro is a pretty tricky
>climb you know, most of it's up
>until you reach the very very top,
>and then it tends to slope away
>rather sharply
Värdet av en tydlig analys kan inte nog understrykas! Utgår från att såväl Marita1 som Marita2 bevakar detta...
;)
Tack för en härlig länk.
Men du jobbar på comebacken i alla fall och det är ju vackert så.
Kanske är seinfeldtbloggande grejen för dig. Du är ju också så vitt jag vet uppfinnaren av guilt-by-linking å det passar väl ganska bra i sammanhanget
Tack för hejaropen. Tänkte nog försöka hålla igång ett tag nu igen. Även om jag är en värre humörspelare än Bajens kanstspringare tillsammans, så hoppas jag kunna hålla ut till... Hmmm. Slutet av mars? Sommarlovet?
Ok.
Jag läste just min statistik och inser att även när jag haft låg aktivitet så har jag fler åskådare på en vecka än Västra Frölunda.
Inser dock att det är en lika absurd målsättning som jämförelse och undrar om det säger mest om dem eller mig...
Skicka en kommentar